Jag sitter just nu och tittar på Jobb jägaren på femman.
En kvinna som ska lära en tjej att söka jobb och få jobbet. Vara aktiv och utstrålande.
Det finns vissa saker man bara inte gör när man är på en arbetsplats. Det borde man kunna innan man ens fått sitt första jobb.
Att utstråla bra och vara framåtriktad. Man ska inte svära och använda en sida av sig själv man kanske gör hemma. Att vara sig själv betyder inte att använda dåligt kroppsspårk eller koncentration. Även om det finns personligheter som funkar så ska man alltid bete sig på ett visst sätt bland andra människor.
Man ska inte gå in på för personliga saker med kunderna som endast angår en själv. I programmet nu så var tjejer i en frisörsalong och skulle kamma en kunds hår. Då svor hon och pratade om sitt privatliv alldeles för mycket. Whitetrash...
Asså skojar hon? Även om man aldrig har jobbat lär man sig hur andra reagerar på en själv om man är kunden.
Man ska såklart inte sätta på sig ett skal full av falskhet så fort verkligheten kommer. Men att veta hur man beter sig handlar kanske om uppfostran redan från barndommen?
"Skitkul"
"Fyfan"
"Jävlar"
MM.
Man behöver inte vara överdriven och snacka "fränt" Men att hitta en balans mellan borde alla göra.
På jobbintervju ska man ju alltid låta som om man reda är anställd. Förklara hur man kan påverka och vara med o utveckla. Så man låter intressant och inte sitter o "ber om ursäkt för man finns".
Jag började söka jobb och praktikplatser 2008. Inte förrän 2009 lyckades jag hitta något.
Det tar tid och man måste tro på sig själv.
Under den tiden va mycket mer viktigare än jobb såklart. Man ville bara ha pengar från föräldrarna, festa, träffa killar, osv osv. Det kändes inte så viktigt.
Sen inser man att det bara är bättre desto tidigare man börjar. Oavsett vilket jobb du tar.
Det är inte pinsamt att sitta på Ica om du är 16-20 Det är däremot pinsamt att sitta där i 30 års åldern.
Tycker jag.
Man kanske är studerande och behöver extra pengar. Då är ica riktigt bra. Man tjänar grymma pengar!
Nerövs?
Det mesta alla säger eller tänker innan en arbetsintervju är "shit vad nervös jag är" Eller "Tänk om jag blir nervös"
För det första. Att bli nervös kan man alltid kontrollera själv. Även om det kan vara svårt.
Men tänker man "det kommer gå åt helvete" Då kommer det förmodligen göra det.
Blir någon nervös, det finaste man kan göra är att ge lugn till personen. Visa att du faktiskt är precis lika mänsklig. Men på jobbintervju finns ingen som kan hålla din hand, tyvärr. Då måste man klara det själv.
Går man till en arbetsplats och ska på intervju. Då ska man utstråla, visa en sida som gör att chefen vill anställa dig! Ha dig på plats!
Jag har sökt många jobb och fått såklart många nej. Det är inget fel med det.
Men något jag alltid får credd för är min personlighet. Det mesta som gjort att jag fått nej är pga kunskaperna om just det jobbet. Men samtidigt, hur ska man veta om man fortfarande går i skolan?
Antagligen behöver dom då en äldre person för att inte behöva lära en på nytt. Helt normalt!
Att få ett nej kan för många sänka självförtroendet och man känner sig usel.
Vilket leder till att man slutar söka.
Ett nej är ett nej. Men något som brukar funka är om man igen går till samma plats och söker.
Dom gillar om man är lite push på. Det visar bara ditt intresse för jobbet.
Du ska inte tjata och bete dig som en fjortis.
Säger tjejen/killen som intevjuar dig att "vi ringer dig"
Då är det VIKTIGT att ta kontaken själv! VÄNTA INTE!
Man kan lätt glömma eller så sa personen det för att slippa säga nej till ditt face.
Det bästa är att gå från butik till butik.
Känner man inte för det är det bara sitta och skicka iväg många mail varje dag.
Då gäller det att man skriver så bra att dom vill se dig i verkligheten. Höra mera.
Om man går butik till butik. Låt dig inte skämmas av kunder som kanske hör eller ser.
Inners inne tycker dom bara positivt om dig. Även om blickar kan komma.
SKIT I DOM!
Även personalen kan titta på dig konstigt, men det är pga av deras egna personlighet som har brister. Möter dom dig bra och säger kanske "ja kom tillbaka på måndag då är chefen här" Eller "Här ta kortet och ring"
Får du ett "Ne asså vi söker inga just nu"
GÅ INTE DÄR IFRÅN FÖR DET. LÅT INTE SAMTALET AVSLUTAS. SÄG "okej :) kommer ni anställa nya mot sommaren?"
GE DIG INTE!!! Du vet att nån gång behöver dom folk.
Funkar inte det heller. Kan man säga "Okej, men hör gärna av er om ni behöver akuthjälp, ja jobbar gärna extra så fort det behövs"
Sist jag var på jobbintervju sa jag faktiskt inte så mycket, jag lyssnade mest och tog till mig allt han sa. Jag hade mailat honom innan och presenterade mig själv väldigt bra. Eftersom han dagen efter svarade att han ville träffa mig.
Han sa att han var imponerad av mig. Hur beter mig som 19 åring.
Nu vet ju han inte hur jag kanske skulle varit på en spårad fest. Men det har inte sån stor betydelse just i den stunden. Det är då det är viktigt att visa en annan sida av dig själv.
Smula, dega, drälla, va osocial, fult språk. Spar det till dina hemmakvällar när du är ensam.
Det ser inte bra ut.
Jag brukar bemöta folk lite efter hur dom är. Skulle en person som intervjuar mig börja svära då skulle jag känna att det va okej om jag sa "jävlar" Men man ska ändå aldrig göra det.
Kanske dom testar dig lite ;)?
Många söker inte jobb pga lathet, andra intressen.
Att balansera jobb och skola kan vara svårt. Det jobbar jag verkligen på nu när man går sista året.
Men att gå ut och inte ha ett jobb. Det skulle vara mardröm.
Därför man ska fixa sig ett innan.
Jag kan ha svårt för att balansera flera bollar i luften. Men jag lär mig mer och mer för varje dag som går.
Lärare ser mig som duktig om jag tar ledigt för jag vill på arbetsintervju istället. Då håller dom mig inte kvar på lektionen. För då visar jag mycket av mig själv.
Jag blir aldrig nervös på jobbintervju. För jag skämms aldrig över mig själv. En gång gick jag på ne intervju och hon som intervjua mig blev väldigt obekväm. Det blev nästa ombytta roller haha. Sjukt. Men kul va det! Då kände jag mig stolt haha.
Det jobbet fick jag också!
Man ska presentera dig och berätta varför just dom ska anställa dig. Det som är viktigt.
Det står alltid på arbetsförmedligen massa krav man ska ha. Men inte alltid att dom behöver stämma.
Även om det står "Du ska ha jobbat i butik förut" "Du ska ha kassaväna" KÖR ÄNDÅ.
Du kan ju berätta huuuur mycker du verkligen vill lära dig det! Du kanske är snabblärd!!!
Att söka jobb som frisör och bartender på en jättekrog, eller som fotograf osv. Sånna krav är mer betydelsefulla.
Där får man tänka innan. Kanske gå kurs innan? Men att sluta gymnasiet och DÅ ska veta vad man vill göra. INNAN MAN ENS har testat? Hur tusan ska man veta?
Därför borde man alltid ta sig ett år för att lära sig arbetslivet. Lära sig hantera andra.
Måånga säger efter skolan "ÅÅh nu ska ja bara festa ett år"
Lixom...
DU kan festa i två veckor! Börja jobba sen!!!
Du kanske inte ska sitta på ica hela ditt liv. Men att göra det en helt sommar kan ge dig mycket!
Man kan ta kurser, vara praktikant för att testa på olika saker. Om man inte redan har ett starkt intresse.
Börja på högskola och samtidigt jobba vid sidan av.
Man får inte stressa och känna "det här klarar jag inte"
Vem som helst kan bli Brad Pitt. Han är väll en människa också?
Sen att dom som blivit stora med sina jobb är pga kontakter och bakrunder.
Men har man en positiv attityd och är utåtriktad. Då kan man lyckas med vad som helst.
Jag går ett yrkesgymnasium. Så om jag skulle vilja bli läkare helt plötsligt då måste ja plugga upp mig.
Men att välja ett sånt gymnasium som jag gjort, då har man redan planer på vart man vill hamna.
Har man inte det. Då ska man såklart gå någonstans där det öppnar alla dörrar för val senare i livet.
Man kan skicka iväg 30 mail på en dag och få 1 svar efter en månad. Men man ska inte sluta för det!
Vad man än väljer att söka, så visa en sida av dig du tror på. Som du tror att det går å lita på.
Att man inte har kunskaper för något just jobbet du söker vill ha, du är inte sämst för det!
Finns kanske då något annat som passar dig bättre?
Jag sökte en gång på make up store. Jag älskar smink. Okej vilken tjej gör inte det? Men jag har alltid haft som back up plan att jobba som make up artist. Jag är duktig på det men när jag pratade med en tjej där berättade hon att man skulle gå kurs, vissa låg på 30 000 kr.
Det valde jag inte att ta min tid till nu. Väljer jag att göra det om två år? Kanske.
Men man ska inte sluta söka om man får ett nej. När du väl har fått dig ett svar i din mail, då kmr du bli mera peppad.
Jaga dina svar!!!
TÄNK PÅ HUR DU KLÄR DIG!
Jag älskar stilar som är mycket att se på. Jag har mycket balla kläder och det är mycket av min personlighet.
Men om jag ska söka jobb då går jag inte med porrhandskarna eller för sexig tröja, eller hål i strumpbyxorna.
Spar det till andra tillfällen.
Man behöver inte gå med skjorta och dyr väska heller. Du kanske ser ut att "försöka".
Va dig själv men tänkt på att inte utstråla "kom och ta mig" Väldigt viktigt.
LITE SMINK! Inte så du ser målad ut!
Jag träffade en gammal kompis i stan av en slump en gång då hon hade varit på intervju.
Hon hade sminkat sig som en docka. Det ser bara löjligt ut.
Mascara lite puder. DET RÄCKER!
Man ska inte se ut att försöka va någon annat.
Ja har alltid mina armband eller coola klocka på. Men då väljer jag en mer passad tröja. Väljer jag en mer vågad tröja så har ja kofta och skippar smycken.
Då man ändå visar vem man är!
Sen när man kommer hem. Då kan du vara vem du vill. V nudist hemma om du vill.
Men tänk på att när du har folk runt omkring dig. Man dömmer andra snabbt utifrån, klädstil, språket, attityd, smink.
Är du 19 år, lek inte 25. Det ser inte heller bra ut.
Är du 25 lek inte 19.
Är du 45 lek verkligen inte 25 haha.
Men det betyder inte att man ska vara sitt "omogna jag" på en arbetsplats!
Man kan klä sig lite mer av sitt "söta jag". Om man känner att man kan utstråla hårt men ändå bra. Då behövs inte så "tajta" kläder. Ha inte hårda kläder och hård attityd kan bli skrämmande. Många Svenskar skräms lätt av personer som tar för mycket plats... )
SÅ TYCKER JAG OM ARBETSLIV OCH PRIVATLIV!!! :)
0