Känner folk knuffar även fast man inte rört dom? Ler man och tittar på någon, kan det tolkas negativt?
Är man beredd att säga saker bara för att?  När man inte vet något?

Få damp för ingenting och känna världens hot, när man bara ville väl.
(Hur snäll man än är så blir det problem, varför?)

Men bara för att vadå..? Finns ingen förklaring.

Det finns inget värre än personer som ska snacka massa blajja och bara försöka få en liten kick i sig själv som säger att nu har man varit skitgrym. Sånt är något man bara ska fullständigt ignorera! Det går inte att prata med sånna människor.
Det funkar inte..

När jag va på ljungrens för ett tag sen så satte jag mig ner på en soffhörna för att vänta in en kompis som skulle gå och köpa vin.  När jag satte mig där knackar en kille mig på ryggen och vill att jag sätter mig med hans gäng.
Ja tänkte lixom, a visst varför inte.  Så sen viftade jag åt mig kompis vart vi satt.

Killarna va fyra stycken och en satt bredvid mig, den andra mittemot och dom andra vid kanten av bordet, typ på marken haha. Lågt bort.

Han bredvid mig ville hela tiden prata i mitt öra, när jag samtidigt ville njuta av musiken och inte lyssna alls.
Men han ville verkligen förklara massor så jag satt och var trevlig :).  Men efter en stund så ville dom bjuda oss på massa mer vin. Å mera, å mera. Å tillslut kände jag att, nu kan jag inte dricka mer. Då vart ja ganska så packad.
 Allt var superkul o a ni vet. Allt han bredvid mig sa va as kul haha.. 
Men han som satt mittemot mig var väldigt konstig. Han var typ rockare/någonting annat skumt.
Han hade väldigt konstiga kläder måste jag säga, men vart väldigt snyggt!! Rockare klär sig oftast väldigt coolt och bra tycker jag.

Efter ett tag så viskar han bredvid mig och säger ”Är inte han fett snygg?” Och pekar på killen framför. Då började jag småfnittra lite och sa ”jaa det tycker jag”.  Och så pratade vi om hans klädstil och tittade på han.

Då helt plötsligt får han framför världens utbrott och lutar sig över bordet och drar i sin kompis och säger.

”Vafan snackar ni massa skit om mig för, vad fan har jag gjort? Asså jävla idioter bla bla”

Jag förstod ingenting, blev helt chockad. Vi pratade positivt om honom. Men han tog det så sjukt hårt mot hjärtat och började skrika massa skitsnack. Jag blev så irriterad att jag sa till min kompis att jag ville gå där ifrån. Men han bredvid mig övertalade mig om att stanna.

Då tänkte jag försöka prata med han framför och säga vad vi egentligen pratade om, och att vi inte snackade skit. När jag närmar mig han så säger han för sig själv och tittar ner i bordet as lack ”Men ja hatar när andra snackar skit, speciellt sådär nära” O massa mer.  Jag tittade på han som ett frågetecken och försökte förstå om han gick på något eller om han bara fick dampanfall.

Sen gick jag och satte mig på min plats igen och tittade bara på han. Sen ser jag hur han pratar med sin kompis om oss och man ser att han säger att vi har gjort något dumt.

Blev as irriterad. Jag lutade mig över bordet och tog hans hand och sa till han att vara lugn och titta på mig. Han måste seriöst ha gått på något. Fullt onormal, haha.. 

Så sa jag till honom och verkligen höll hans blick, ”jag har absolut inte sagt något illa om dig, vi pratade om din klädstil och jag måste erkänna att du klär dig grymt coolt”

Då såg jag i hans ögon att han blev något lugnare. Men ändå fortsatte lite å sa

 ”Jaha, a okej hehe, men asså, fan ja trodde, men okej haha, a snällt av dig tack tack ok tack”

Jag lovar, han pratade så. Som en förvirrad människa.

Sen satte jag mig bredvid han resten av kvällen och försökte få han och inse vad jag tyckte.

Efter en halvtimme blev han som förälskad i mig. Och tyckte jag var så ärlig och social.

Men kunde han inte tagit reda på det innan han dampade sönder på mig?

Ne tydligen inte. Men det accepterade jag ändå. Ibland får man låta andra skrika och gapa och bara skämma ut sig innan man säger vad som stämmer och ger en förklaring. Alla måste ju få säga sin sak.

Men frågan är om alla säger rätta saker?

Samma kväll när jag var på väg hem fick jag massa sms från han. ”Du var så speciell, bra tjej”

Den här killen bodde ihop med sin tjej…… Han ville t.o.m att jag skulle göra han sällskap hem.

För det första skulle jag ALDRIG följa med en kille hem från krogen. ALDRIG.

Och för det andra så skulle ja nog ännu mindre göra det om jag vet att en tjej finns där hemma. Haha.

Han sa att det inte var så bra mellan dom…. Såklart bara för att få mig att lätta på allt och följa med.

Några dagar senare addar han mig på facebook. Han skrev som en väldigt konstig människa ahaha. Hade verkligen svårt att tyda hans meningar.. Men han vill ses.

Fyfan.. Stackars flickvän…. Hur många gör såhär? Tänk om jag hade följt med han hem?

Men han verkade vara en väldigt osäker person som bara mumlade massa prat och inte ens visste vem han själv var. Märktes så mycket på han.

 Han hade typ dom här ögonen....