Skillnaden mellan Arbetsliv och Privatliv
Massa stavfel igen o missade "," sånna, heheh. Men som sagt, ja orkar inte rätta!
Jag sitter just nu och tittar på Jobb jägaren på femman.
En kvinna som ska lära en tjej att söka jobb och få jobbet. Vara aktiv och utstrålande.
Det finns vissa saker man bara inte gör när man är på en arbetsplats. Det borde man kunna innan man ens fått sitt första jobb.
Att utstråla bra och vara framåtriktad. Man ska inte svära och använda en sida av sig själv man kanske gör hemma. Att vara sig själv betyder inte att använda dåligt kroppsspårk eller koncentration. Även om det finns personligheter som funkar så ska man alltid bete sig på ett visst sätt bland andra människor.
Man ska inte gå in på för personliga saker med kunderna som endast angår en själv. I programmet nu så var tjejer i en frisörsalong och skulle kamma en kunds hår. Då svor hon och pratade om sitt privatliv alldeles för mycket. Whitetrash...
Asså skojar hon? Även om man aldrig har jobbat lär man sig hur andra reagerar på en själv om man är kunden.
Man ska såklart inte sätta på sig ett skal full av falskhet så fort verkligheten kommer. Men att veta hur man beter sig handlar kanske om uppfostran redan från barndommen?
"Skitkul"
"Fyfan"
"Jävlar"
MM.
Man behöver inte vara överdriven och snacka "fränt" Men att hitta en balans mellan borde alla göra.
På jobbintervju ska man ju alltid låta som om man reda är anställd. Förklara hur man kan påverka och vara med o utveckla. Så man låter intressant och inte sitter o "ber om ursäkt för man finns".
Jag började söka jobb och praktikplatser 2008. Inte förrän 2009 lyckades jag hitta något.
Det tar tid och man måste tro på sig själv.
Under den tiden va mycket mer viktigare än jobb såklart. Man ville bara ha pengar från föräldrarna, festa, träffa killar, osv osv. Det kändes inte så viktigt.
Sen inser man att det bara är bättre desto tidigare man börjar. Oavsett vilket jobb du tar.
Det är inte pinsamt att sitta på Ica om du är 16-20 Det är däremot pinsamt att sitta där i 30 års åldern.
Tycker jag.
Man kanske är studerande och behöver extra pengar. Då är ica riktigt bra. Man tjänar grymma pengar!
Nerövs?
Det mesta alla säger eller tänker innan en arbetsintervju är "shit vad nervös jag är" Eller "Tänk om jag blir nervös"
För det första. Att bli nervös kan man alltid kontrollera själv. Även om det kan vara svårt.
Men tänker man "det kommer gå åt helvete" Då kommer det förmodligen göra det.
Blir någon nervös, det finaste man kan göra är att ge lugn till personen. Visa att du faktiskt är precis lika mänsklig. Men på jobbintervju finns ingen som kan hålla din hand, tyvärr. Då måste man klara det själv.
Går man till en arbetsplats och ska på intervju. Då ska man utstråla, visa en sida som gör att chefen vill anställa dig! Ha dig på plats!
Jag har sökt många jobb och fått såklart många nej. Det är inget fel med det.
Men något jag alltid får credd för är min personlighet. Det mesta som gjort att jag fått nej är pga kunskaperna om just det jobbet. Men samtidigt, hur ska man veta om man fortfarande går i skolan?
Antagligen behöver dom då en äldre person för att inte behöva lära en på nytt. Helt normalt!
Att få ett nej kan för många sänka självförtroendet och man känner sig usel.
Vilket leder till att man slutar söka.
Ett nej är ett nej. Men något som brukar funka är om man igen går till samma plats och söker.
Dom gillar om man är lite push på. Det visar bara ditt intresse för jobbet.
Du ska inte tjata och bete dig som en fjortis.
Säger tjejen/killen som intevjuar dig att "vi ringer dig"
Då är det VIKTIGT att ta kontaken själv! VÄNTA INTE!
Man kan lätt glömma eller så sa personen det för att slippa säga nej till ditt face.
Det bästa är att gå från butik till butik.
Känner man inte för det är det bara sitta och skicka iväg många mail varje dag.
Då gäller det att man skriver så bra att dom vill se dig i verkligheten. Höra mera.
Om man går butik till butik. Låt dig inte skämmas av kunder som kanske hör eller ser.
Inners inne tycker dom bara positivt om dig. Även om blickar kan komma.
SKIT I DOM!
Även personalen kan titta på dig konstigt, men det är pga av deras egna personlighet som har brister. Möter dom dig bra och säger kanske "ja kom tillbaka på måndag då är chefen här" Eller "Här ta kortet och ring"
Får du ett "Ne asså vi söker inga just nu"
GÅ INTE DÄR IFRÅN FÖR DET. LÅT INTE SAMTALET AVSLUTAS. SÄG "okej :) kommer ni anställa nya mot sommaren?"
GE DIG INTE!!! Du vet att nån gång behöver dom folk.
Funkar inte det heller. Kan man säga "Okej, men hör gärna av er om ni behöver akuthjälp, ja jobbar gärna extra så fort det behövs"
Sist jag var på jobbintervju sa jag faktiskt inte så mycket, jag lyssnade mest och tog till mig allt han sa. Jag hade mailat honom innan och presenterade mig själv väldigt bra. Eftersom han dagen efter svarade att han ville träffa mig.
Han sa att han var imponerad av mig. Hur beter mig som 19 åring.
Nu vet ju han inte hur jag kanske skulle varit på en spårad fest. Men det har inte sån stor betydelse just i den stunden. Det är då det är viktigt att visa en annan sida av dig själv.
Smula, dega, drälla, va osocial, fult språk. Spar det till dina hemmakvällar när du är ensam.
Det ser inte bra ut.
Jag brukar bemöta folk lite efter hur dom är. Skulle en person som intervjuar mig börja svära då skulle jag känna att det va okej om jag sa "jävlar" Men man ska ändå aldrig göra det.
Kanske dom testar dig lite ;)?
Många söker inte jobb pga lathet, andra intressen.
Att balansera jobb och skola kan vara svårt. Det jobbar jag verkligen på nu när man går sista året.
Men att gå ut och inte ha ett jobb. Det skulle vara mardröm.
Därför man ska fixa sig ett innan.
Jag kan ha svårt för att balansera flera bollar i luften. Men jag lär mig mer och mer för varje dag som går.
Lärare ser mig som duktig om jag tar ledigt för jag vill på arbetsintervju istället. Då håller dom mig inte kvar på lektionen. För då visar jag mycket av mig själv.
Jag blir aldrig nervös på jobbintervju. För jag skämms aldrig över mig själv. En gång gick jag på ne intervju och hon som intervjua mig blev väldigt obekväm. Det blev nästa ombytta roller haha. Sjukt. Men kul va det! Då kände jag mig stolt haha.
Det jobbet fick jag också!
Man ska presentera dig och berätta varför just dom ska anställa dig. Det som är viktigt.
Det står alltid på arbetsförmedligen massa krav man ska ha. Men inte alltid att dom behöver stämma.
Även om det står "Du ska ha jobbat i butik förut" "Du ska ha kassaväna" KÖR ÄNDÅ.
Du kan ju berätta huuuur mycker du verkligen vill lära dig det! Du kanske är snabblärd!!!
Att söka jobb som frisör och bartender på en jättekrog, eller som fotograf osv. Sånna krav är mer betydelsefulla.
Där får man tänka innan. Kanske gå kurs innan? Men att sluta gymnasiet och DÅ ska veta vad man vill göra. INNAN MAN ENS har testat? Hur tusan ska man veta?
Därför borde man alltid ta sig ett år för att lära sig arbetslivet. Lära sig hantera andra.
Måånga säger efter skolan "ÅÅh nu ska ja bara festa ett år"
Lixom...
DU kan festa i två veckor! Börja jobba sen!!!
Du kanske inte ska sitta på ica hela ditt liv. Men att göra det en helt sommar kan ge dig mycket!
Man kan ta kurser, vara praktikant för att testa på olika saker. Om man inte redan har ett starkt intresse.
Börja på högskola och samtidigt jobba vid sidan av.
Man får inte stressa och känna "det här klarar jag inte"
Vem som helst kan bli Brad Pitt. Han är väll en människa också?
Sen att dom som blivit stora med sina jobb är pga kontakter och bakrunder.
Men har man en positiv attityd och är utåtriktad. Då kan man lyckas med vad som helst.
Jag går ett yrkesgymnasium. Så om jag skulle vilja bli läkare helt plötsligt då måste ja plugga upp mig.
Men att välja ett sånt gymnasium som jag gjort, då har man redan planer på vart man vill hamna.
Har man inte det. Då ska man såklart gå någonstans där det öppnar alla dörrar för val senare i livet.
Man kan skicka iväg 30 mail på en dag och få 1 svar efter en månad. Men man ska inte sluta för det!
Vad man än väljer att söka, så visa en sida av dig du tror på. Som du tror att det går å lita på.
Att man inte har kunskaper för något just jobbet du söker vill ha, du är inte sämst för det!
Finns kanske då något annat som passar dig bättre?
Jag sökte en gång på make up store. Jag älskar smink. Okej vilken tjej gör inte det? Men jag har alltid haft som back up plan att jobba som make up artist. Jag är duktig på det men när jag pratade med en tjej där berättade hon att man skulle gå kurs, vissa låg på 30 000 kr.
Det valde jag inte att ta min tid till nu. Väljer jag att göra det om två år? Kanske.
Men man ska inte sluta söka om man får ett nej. När du väl har fått dig ett svar i din mail, då kmr du bli mera peppad.
Jaga dina svar!!!
TÄNK PÅ HUR DU KLÄR DIG!
Jag älskar stilar som är mycket att se på. Jag har mycket balla kläder och det är mycket av min personlighet.
Men om jag ska söka jobb då går jag inte med porrhandskarna eller för sexig tröja, eller hål i strumpbyxorna.
Spar det till andra tillfällen.
Man behöver inte gå med skjorta och dyr väska heller. Du kanske ser ut att "försöka".
Va dig själv men tänkt på att inte utstråla "kom och ta mig" Väldigt viktigt.
LITE SMINK! Inte så du ser målad ut!
Jag träffade en gammal kompis i stan av en slump en gång då hon hade varit på intervju.
Hon hade sminkat sig som en docka. Det ser bara löjligt ut.
Mascara lite puder. DET RÄCKER!
Man ska inte se ut att försöka va någon annat.
Ja har alltid mina armband eller coola klocka på. Men då väljer jag en mer passad tröja. Väljer jag en mer vågad tröja så har ja kofta och skippar smycken.
Då man ändå visar vem man är!
Sen när man kommer hem. Då kan du vara vem du vill. V nudist hemma om du vill.
Men tänk på att när du har folk runt omkring dig. Man dömmer andra snabbt utifrån, klädstil, språket, attityd, smink.
Är du 19 år, lek inte 25. Det ser inte heller bra ut.
Är du 25 lek inte 19.
Är du 45 lek verkligen inte 25 haha.
Men det betyder inte att man ska vara sitt "omogna jag" på en arbetsplats!
Man kan klä sig lite mer av sitt "söta jag". Om man känner att man kan utstråla hårt men ändå bra. Då behövs inte så "tajta" kläder. Ha inte hårda kläder och hård attityd kan bli skrämmande. Många Svenskar skräms lätt av personer som tar för mycket plats... )
SÅ TYCKER JAG OM ARBETSLIV OCH PRIVATLIV!!! :)
Jag sitter just nu och tittar på Jobb jägaren på femman.
En kvinna som ska lära en tjej att söka jobb och få jobbet. Vara aktiv och utstrålande.
Det finns vissa saker man bara inte gör när man är på en arbetsplats. Det borde man kunna innan man ens fått sitt första jobb.
Att utstråla bra och vara framåtriktad. Man ska inte svära och använda en sida av sig själv man kanske gör hemma. Att vara sig själv betyder inte att använda dåligt kroppsspårk eller koncentration. Även om det finns personligheter som funkar så ska man alltid bete sig på ett visst sätt bland andra människor.
Man ska inte gå in på för personliga saker med kunderna som endast angår en själv. I programmet nu så var tjejer i en frisörsalong och skulle kamma en kunds hår. Då svor hon och pratade om sitt privatliv alldeles för mycket. Whitetrash...
Asså skojar hon? Även om man aldrig har jobbat lär man sig hur andra reagerar på en själv om man är kunden.
Man ska såklart inte sätta på sig ett skal full av falskhet så fort verkligheten kommer. Men att veta hur man beter sig handlar kanske om uppfostran redan från barndommen?
"Skitkul"
"Fyfan"
"Jävlar"
MM.
Man behöver inte vara överdriven och snacka "fränt" Men att hitta en balans mellan borde alla göra.
På jobbintervju ska man ju alltid låta som om man reda är anställd. Förklara hur man kan påverka och vara med o utveckla. Så man låter intressant och inte sitter o "ber om ursäkt för man finns".
Jag började söka jobb och praktikplatser 2008. Inte förrän 2009 lyckades jag hitta något.
Det tar tid och man måste tro på sig själv.
Under den tiden va mycket mer viktigare än jobb såklart. Man ville bara ha pengar från föräldrarna, festa, träffa killar, osv osv. Det kändes inte så viktigt.
Sen inser man att det bara är bättre desto tidigare man börjar. Oavsett vilket jobb du tar.
Det är inte pinsamt att sitta på Ica om du är 16-20 Det är däremot pinsamt att sitta där i 30 års åldern.
Tycker jag.
Man kanske är studerande och behöver extra pengar. Då är ica riktigt bra. Man tjänar grymma pengar!
Nerövs?
Det mesta alla säger eller tänker innan en arbetsintervju är "shit vad nervös jag är" Eller "Tänk om jag blir nervös"
För det första. Att bli nervös kan man alltid kontrollera själv. Även om det kan vara svårt.
Men tänker man "det kommer gå åt helvete" Då kommer det förmodligen göra det.
Blir någon nervös, det finaste man kan göra är att ge lugn till personen. Visa att du faktiskt är precis lika mänsklig. Men på jobbintervju finns ingen som kan hålla din hand, tyvärr. Då måste man klara det själv.
Går man till en arbetsplats och ska på intervju. Då ska man utstråla, visa en sida som gör att chefen vill anställa dig! Ha dig på plats!
Jag har sökt många jobb och fått såklart många nej. Det är inget fel med det.
Men något jag alltid får credd för är min personlighet. Det mesta som gjort att jag fått nej är pga kunskaperna om just det jobbet. Men samtidigt, hur ska man veta om man fortfarande går i skolan?
Antagligen behöver dom då en äldre person för att inte behöva lära en på nytt. Helt normalt!
Att få ett nej kan för många sänka självförtroendet och man känner sig usel.
Vilket leder till att man slutar söka.
Ett nej är ett nej. Men något som brukar funka är om man igen går till samma plats och söker.
Dom gillar om man är lite push på. Det visar bara ditt intresse för jobbet.
Du ska inte tjata och bete dig som en fjortis.
Säger tjejen/killen som intevjuar dig att "vi ringer dig"
Då är det VIKTIGT att ta kontaken själv! VÄNTA INTE!
Man kan lätt glömma eller så sa personen det för att slippa säga nej till ditt face.
Det bästa är att gå från butik till butik.
Känner man inte för det är det bara sitta och skicka iväg många mail varje dag.
Då gäller det att man skriver så bra att dom vill se dig i verkligheten. Höra mera.
Om man går butik till butik. Låt dig inte skämmas av kunder som kanske hör eller ser.
Inners inne tycker dom bara positivt om dig. Även om blickar kan komma.
SKIT I DOM!
Även personalen kan titta på dig konstigt, men det är pga av deras egna personlighet som har brister. Möter dom dig bra och säger kanske "ja kom tillbaka på måndag då är chefen här" Eller "Här ta kortet och ring"
Får du ett "Ne asså vi söker inga just nu"
GÅ INTE DÄR IFRÅN FÖR DET. LÅT INTE SAMTALET AVSLUTAS. SÄG "okej :) kommer ni anställa nya mot sommaren?"
GE DIG INTE!!! Du vet att nån gång behöver dom folk.
Funkar inte det heller. Kan man säga "Okej, men hör gärna av er om ni behöver akuthjälp, ja jobbar gärna extra så fort det behövs"
Sist jag var på jobbintervju sa jag faktiskt inte så mycket, jag lyssnade mest och tog till mig allt han sa. Jag hade mailat honom innan och presenterade mig själv väldigt bra. Eftersom han dagen efter svarade att han ville träffa mig.
Han sa att han var imponerad av mig. Hur beter mig som 19 åring.
Nu vet ju han inte hur jag kanske skulle varit på en spårad fest. Men det har inte sån stor betydelse just i den stunden. Det är då det är viktigt att visa en annan sida av dig själv.
Smula, dega, drälla, va osocial, fult språk. Spar det till dina hemmakvällar när du är ensam.
Det ser inte bra ut.
Jag brukar bemöta folk lite efter hur dom är. Skulle en person som intervjuar mig börja svära då skulle jag känna att det va okej om jag sa "jävlar" Men man ska ändå aldrig göra det.
Kanske dom testar dig lite ;)?
Många söker inte jobb pga lathet, andra intressen.
Att balansera jobb och skola kan vara svårt. Det jobbar jag verkligen på nu när man går sista året.
Men att gå ut och inte ha ett jobb. Det skulle vara mardröm.
Därför man ska fixa sig ett innan.
Jag kan ha svårt för att balansera flera bollar i luften. Men jag lär mig mer och mer för varje dag som går.
Lärare ser mig som duktig om jag tar ledigt för jag vill på arbetsintervju istället. Då håller dom mig inte kvar på lektionen. För då visar jag mycket av mig själv.
Jag blir aldrig nervös på jobbintervju. För jag skämms aldrig över mig själv. En gång gick jag på ne intervju och hon som intervjua mig blev väldigt obekväm. Det blev nästa ombytta roller haha. Sjukt. Men kul va det! Då kände jag mig stolt haha.
Det jobbet fick jag också!
Man ska presentera dig och berätta varför just dom ska anställa dig. Det som är viktigt.
Det står alltid på arbetsförmedligen massa krav man ska ha. Men inte alltid att dom behöver stämma.
Även om det står "Du ska ha jobbat i butik förut" "Du ska ha kassaväna" KÖR ÄNDÅ.
Du kan ju berätta huuuur mycker du verkligen vill lära dig det! Du kanske är snabblärd!!!
Att söka jobb som frisör och bartender på en jättekrog, eller som fotograf osv. Sånna krav är mer betydelsefulla.
Där får man tänka innan. Kanske gå kurs innan? Men att sluta gymnasiet och DÅ ska veta vad man vill göra. INNAN MAN ENS har testat? Hur tusan ska man veta?
Därför borde man alltid ta sig ett år för att lära sig arbetslivet. Lära sig hantera andra.
Måånga säger efter skolan "ÅÅh nu ska ja bara festa ett år"
Lixom...
DU kan festa i två veckor! Börja jobba sen!!!
Du kanske inte ska sitta på ica hela ditt liv. Men att göra det en helt sommar kan ge dig mycket!
Man kan ta kurser, vara praktikant för att testa på olika saker. Om man inte redan har ett starkt intresse.
Börja på högskola och samtidigt jobba vid sidan av.
Man får inte stressa och känna "det här klarar jag inte"
Vem som helst kan bli Brad Pitt. Han är väll en människa också?
Sen att dom som blivit stora med sina jobb är pga kontakter och bakrunder.
Men har man en positiv attityd och är utåtriktad. Då kan man lyckas med vad som helst.
Jag går ett yrkesgymnasium. Så om jag skulle vilja bli läkare helt plötsligt då måste ja plugga upp mig.
Men att välja ett sånt gymnasium som jag gjort, då har man redan planer på vart man vill hamna.
Har man inte det. Då ska man såklart gå någonstans där det öppnar alla dörrar för val senare i livet.
Man kan skicka iväg 30 mail på en dag och få 1 svar efter en månad. Men man ska inte sluta för det!
Vad man än väljer att söka, så visa en sida av dig du tror på. Som du tror att det går å lita på.
Att man inte har kunskaper för något just jobbet du söker vill ha, du är inte sämst för det!
Finns kanske då något annat som passar dig bättre?
Jag sökte en gång på make up store. Jag älskar smink. Okej vilken tjej gör inte det? Men jag har alltid haft som back up plan att jobba som make up artist. Jag är duktig på det men när jag pratade med en tjej där berättade hon att man skulle gå kurs, vissa låg på 30 000 kr.
Det valde jag inte att ta min tid till nu. Väljer jag att göra det om två år? Kanske.
Men man ska inte sluta söka om man får ett nej. När du väl har fått dig ett svar i din mail, då kmr du bli mera peppad.
Jaga dina svar!!!
TÄNK PÅ HUR DU KLÄR DIG!
Jag älskar stilar som är mycket att se på. Jag har mycket balla kläder och det är mycket av min personlighet.
Men om jag ska söka jobb då går jag inte med porrhandskarna eller för sexig tröja, eller hål i strumpbyxorna.
Spar det till andra tillfällen.
Man behöver inte gå med skjorta och dyr väska heller. Du kanske ser ut att "försöka".
Va dig själv men tänkt på att inte utstråla "kom och ta mig" Väldigt viktigt.
LITE SMINK! Inte så du ser målad ut!
Jag träffade en gammal kompis i stan av en slump en gång då hon hade varit på intervju.
Hon hade sminkat sig som en docka. Det ser bara löjligt ut.
Mascara lite puder. DET RÄCKER!
Man ska inte se ut att försöka va någon annat.
Ja har alltid mina armband eller coola klocka på. Men då väljer jag en mer passad tröja. Väljer jag en mer vågad tröja så har ja kofta och skippar smycken.
Då man ändå visar vem man är!
Sen när man kommer hem. Då kan du vara vem du vill. V nudist hemma om du vill.
Men tänk på att när du har folk runt omkring dig. Man dömmer andra snabbt utifrån, klädstil, språket, attityd, smink.
Är du 19 år, lek inte 25. Det ser inte heller bra ut.
Är du 25 lek inte 19.
Är du 45 lek verkligen inte 25 haha.
Men det betyder inte att man ska vara sitt "omogna jag" på en arbetsplats!
Man kan klä sig lite mer av sitt "söta jag". Om man känner att man kan utstråla hårt men ändå bra. Då behövs inte så "tajta" kläder. Ha inte hårda kläder och hård attityd kan bli skrämmande. Många Svenskar skräms lätt av personer som tar för mycket plats... )
SÅ TYCKER JAG OM ARBETSLIV OCH PRIVATLIV!!! :)
Framför hans ansikte började mina tårar att rinna.
Rubriken har med sista händelsen att göra.
Mycket stavfel, ja vet! Jag skriver fort! ORKAR INTE FIXA DET!
Blir du förföljd? Va inte rädd.
Det finns så många sjuka människor, så många svin och idioter. Man ska inte vara rädd!
Man blir rädd, men visa det inte!
Jag blev en gång förföljd av en kille som skrämde mig väldigt mycket. Det ända man ska tänka är att han inte är farlig. Du kan vara minst lika farlig!
Han drog i mig och försökte ge mig minen som "jag försöker göra det som ett skämt så det inte ska se farligt ut"
Lite så man gör när man är extremt osäker på sig själv.
Det lugnade mig väldigt mycket. När han visade sin fega sida blev jag mer självsäker och vågade säga emot.
Att få någon efter sig är mer än läskigt, man får klump i halsen och vet inte vart man ska gå eller göra.
Därför är det alltid viktigt att aldrig gå hem en väg där man vet att man sällan möter på andra.
Gå alltid där du har sällskap.
Jag har ofta kör den att när jag möter en man eller kille på en mörk gata, brukar jag ta upp mobilen och låtsas att jag pratar med någon som är i närheten. Ibland har jag t.o.m ropat "ja haha ja ser dig!! Vänta där"
Men då kan man faila rätt hårt om personen kolla bak för att titta efter - det är pinsamt.
Forfarande viktigt att göra det bästa man kan. Om man blir rädd.
Nu är det säkert en riktigt klassisk grej att dom vet om det.
Många tänder säker på rädslan också. Men då behöver dom ett stort självförtroende för att våga ge sig på dig.
Det som inte är farligt men kan bli.
Ja tror många tjejer har varit med om killar som testat sig fram lite på att stöta på tjejer då dom egentligen inte borde.
Vem har inte varit med om killar på t-centralen mitt i natten som kommer fram, eller går efter dig och vill ha "efterfest"
Eller kommer dig så nära att du kan känna hans parfym.
Jag har sett många tjejer som låter dom här killarna komma dom så nära att det börjar taffsas och peta på tjejernas ben osv. När dom sitter där aspackade efter en utekväll och sminken bara rinner...
¨
Det ser så soligt ut. Att dom här killarna ens kan tända på det? Går det så dåligt för dom att de måste försöka få med sig hem två asfulla brudar som kappt vet vad som heter? Illa!
Man ska aldrig vara för kaxig mot sånna. Man vet aldrig hur dom kan reagera. Där gör jag ofta fel. Jag har en tendens att va ap kaxig. Det gör mig så irriterad när dom håller på. Jag tål det inte. Men jag jobbar på det varje gång att inte va för hård, mera rak på sak.
Han väckte mig och erbjöd sig att hjälpa mig hem.
Efter en utekväll en gång så satt jag på t-centralen och lutade mig neråt. Jag somnade. Nog det dummaste jag gjort.
Eller jag däckade som man nu säger. Men ne, ja somnade...
IALLAFALL så vaknade jag av att en kille i 20 års åldern väcker mig. Han tittar mig i ögonen och frågar om jag mår bra.
Då reser jag mig upp för att kolla på klockan. Jag hade väntat i 40 min på tåget. Han började prata med dig väldigt vänligt och ville hjälpa mig hem.
Jag sa till honom att det är en självklarhet att jag aldrig kommer åka hem med honom. Han sa att han har en syrra i min ålder och att han hade inte mått bra av att se henne så.
Jag tyckte han lät enormt snäll och omtänksam men ville ändå inte att han skulle göra mig sällskap.
Han väntade också på tåget. Men sen sa han vi kan åka bil! Då blev jag nästan arg på honom om han trodde att jag skulle åka med. Men då sa han, "vi åker taxi, jag betalar".
Då gick jag tillslut med på det. Vi gick upp mot gatan och tog en taxi. När vi åkte i bilen ville han ha mitt nummer för att få träffa mig igen. Jag kände att ger jag honom mitt nummer kanske han låter mig vara ikväll iallfall. Då ger jag honom lite hopp om att det kanske går att ses igen.
När vi hade kommit fram hem till mig så hoppade jag ut. Jag sa hej då och tackade för hjälpen. Han åkte vidare.
Sen messade han mig dagen efter och frågade om jag mådde bra osv. Helt sjukt vilken snäll person. Jag var mer en hundra på att han skulle hoppa ut ur bilen och vilja komma in med mig. Meer än hundra.
Det gjorde han inte.
Han fick mig verkligen att inse att man borde hjälpa folk. Jag kommer alltid hjälpa en person jag ser verkligen behöver det.
Sista.
För ett halvår sen ungefär så hade jag varit på fest i stan.
Jag skulle ta mig till slussen. Det gick inga bussar. Bussen jag hade tänkt ta väntade jag på i säkert 30 min på.
Tillslut kom den, men då fick jag reda på att den går inte till slussen, utan till t.centralen. Då hoppade jag av där och under resan på bussen fanns det bara en till, en svart man. Han såg snäll ut!
Men när vi stannade så sa han, behöver du hjäp till slussen? Han hade hört när jag pratade med busschaffören.
Jag sa att det va lungt men blev så arg att jag nästan började gråta.
Hoppade av bussen och började gå mot en anna busshållplats.
Mitt internet på mobilen fugerade inte så kunde inte kolla när en buss skulle komma. Klocka var runt 4 på morgonen. Dom ända som fanns runt om va två vakter, uteliggare och massa pundare som typ halvsov lite överallt. Jag hade knappt kläder på mig och trodde jag skulle frysa ihjäl.
Han svarta mannen såg att jag behövde hjälp när jag ställde mig mot busshållplatsen med en min av ångest.
Han kom fram och sa jag hjälper dig, vi frågar vakterna. Vi gick till två säkerhetsvakter och han frågade hur jag skulle kunna ta mig till slussen. Dom knappt svarade. Dom svarade fast väldigt otrevlig och inte alls hjälpsamt.
Dom visste inte och tyckte jag skulle tagit reda på det innan. JO TACK ÄCKELHUVVEN! Det vet jag också!
MEN HADE JAG FRÅGAT ER OM JAG VERKLIEN INTE HADE BEHÖVT ERAN HJÄLP?
Nu frågade iåf mannen åt mig men iallfall.
Sen tittade han på mig och sa kom vi går tillbaka dom är fan dumma i huvvet.
Vakterna var seriöst två mesar som bara längtade tills derad pass var över.
Så ohjälpsamma.
Det stod på busshållplatsen att det skulle komma en om 40 min. Han lämnade mig och sa vänta på bussen den kommer. Jag stod där ensam och vakterna hade gått. Väntade och väntade men ingen buss. Det kom andra bussar som jag frågade varende om den skulle mot slussen. Men ingen skulle dit.
En kille sa att jag kunde komma in och värma mig i bussen för att slippa stå ute och frysa.
Han frågade vad jag gjorde uppe så sent och ja berättade om hela kvällen.
Sen skulle han ge sig av för han slutade men han önskade mig lycka till.
Nu var den 20 min kvar.
Såg en pressbyrå som många stod vid så jag gick in där för värmens skull.
När jag kom in stod det två "turkar" utanför som började ragga på mig genom rutan.
Jag vinkade och visa att ja inte ville dom nått.
Dom visade upp sin cigg och ville bjuda men ja ignorera.
Sen var det dags att gå tillbaka mot busshållplatsen. När jag gick ut stoppade ena mig direkt och ville prata.
Jag försökte ignorera med dig gick inte när han följde efter mig till busshållplatsen sen.
Han stod framför mig, nästan för nära och frågade vart jag skulle o bla bla.
SEN TILLSLUT KOM EN BUSS. Jag trodde det va den så ja blev överlycklig.
Men när den kom så sa gubben på bussen att han har slutat för idag och att den där tabellen är fel.
Jag stod precis vid ingången av bussen med iskallkropp och en kåt kille precis utanför. Ja trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag sa inte mer än "Är du seriös" Men ledsna ögon. Jag kunde inte hålla det inne. Blev riktigt ledsen. Hoppade av bussen och gubben sa "föråt asså"
Bussen åkte och ja lutade mig mot hållplatsen och börjde gråta.
Killen ställer sig framför mig och försöker trösta. "Ja kan köra dig hem, ja lovar att inte göra dig illa, vad tror du om mig?" "ja tänker inte lämna dig såhär nu"
Jag tittade bara upp på honom och kollade honom i ögonen. Han sa hela tiden om och om "Låt mig köra dig hem"
Ja frågade honom flera ggr, "allvarligt, skulle du ¨åkt med en främmande person bara sådär" Samtidigt som jag grät.
Han försökte övertala och få mig med. + att han hade en kompis som va kvar vid pressbyrån som skulle med.
Jag var så ledsen och kunde verkligen inte lita på honom.
Men han gav sig inte. Ja sa till honom flera ggr att ja inte kände honom och att åka med två okända killar kan va det dummaste att göra. Då skrattade han bara åt mig och sa "men vad tror du vi ska göra?"
Då svarade jag fullt ärligt och sa "Vafan tror du, ni kan köra mig därbak om ni skulle vilja, fan vet ja??!!"
Den där kvällen va så hemsk och jag försökte samtidigt få tag i mina föräldrar. Men lyckades inte.
Jag bara stod och frös och hade den här desperata killen framför mig. Han kanske bara ville hjälpa mig. Men man ska aldrig åka med! Man ska bara inte!
Jag gick tillbaka till pressbyrån och stannade där i två timmar för att kunna ta mig hem.
Nästa dag vaknade jag och var sjuk. Det va värt att stå där och frysa istället för att åka med någon man inte känner. Vem vet vad som skulle kunnat hända om jag åkte med.
Hur snäll personen än ser ut! ÅK fan aldrig med!
"HISSEN ÄR LÅST"
När det gäller JORDENS UNDERGÅNG har jag alltid haft panik.
Inte för att jag är rädd för en snabb förändring då kanske det exploderar och man inte ens hinner blnika innan man dött.
Utan att få lida medans jorden sakta dör. Jag har bara nu under livet väldigt svårt för trånga utrymmen, vara under vatten länge, sitta fast mm. Min Klaustrofobi är enorm, fantasin också .. hah, samtidigt som jag har stora drömmar om att New York en dag ska bli mitt hem...hmm. Gå upp för alla trappor i dom gigantiska husen? Inte så troligt.
Jag har inte alltid haft sånhär grov rädsla förut, utan det förvärrades när jag för två år sen fastnade i en hiss som låg i ett byggområde där inga lägenheten var klara än. Det stod på hissen "Hissen är låst" På lilla skärmen som fanns i.
Kände i hela kroppen hur jag blev iskall och verkligen trodde jag skulle dö haha.
Att jag snabbt i förra texten hoppade till trånga utrymmen när jag sa "lida medans jorden sakta dör" är för att jag skrämmer upp mig själv, får hemska tankar och omedvetet börjar tro på dom väldigt fort.
2012 filmen var bara katastrof. Jag tyckte den sög. Hur kan den sluta bra? För att inte hela filmgängen ska bli stämda av oron dom kan skapa? Sämst.
Det finns två typer av trailers till den filmen och en är svinbra! Här är länk till klippet! http://www.youtube.com/watch?v=sFXGrTng0gQ KOLLA!
Jag tvekar inte alls på att mycket bara är snack och median bara har skapat mera panik för pengarnas skull.
Men samtidigt? Någonstans måste det ha börjat? Men alla bloggar och hemsidor det finns om jordens undergång och naturkatastrofer osv, ja menar, vart fick dom info ifrån? Ja tror inte man kommer gå ut i tidning om man visste att jorden skulle gå under. Tease däremot..
Enligt mina synpunkter så tror jag faktiskt ingen människa kan svara på den frågan. Hur många forskare vi än har.
Vad är det dom gör? Vet dom vad dom gör? Hur vet vi att dom har rätt? Hur vet vi att vi ens lever i en värld som existerar?
Vi har ju massa sinnen som fått oss att kunna skapa och utveckla. Men vad är livet egentligen...? Det vet ingen!
Men så som vi ser det är det väldigt underbart och man borde inte sluta njuta! Vi lever och väljer att inte analysera för mycket kring det. Våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna förstå hur små vi är, hur lite vi kan göra om någon skulle hända "jorden". Det är mer än självklart att det finns "liv" på någon annan planet. Om det nu är så stort. Hur skulle det inte kunna? Är vi mest utvecklade? Med tanke på att ingen har hälsat på oss.
Uppmärksamheten tar ju en stor plats där. Dom som säger "Ja men ja har sett en grön gubbe med ett öga bla bla"
Som för oss nu har blivit "utomjording" Haha. LOL. Vem har sagt att det ens ska finnas ögon, kroppar? Kanske det är tepåsar som lever på en annan plats av universum.
Nej, jag har inte det som en spec tanke inom mig haha. Men ni fattar vad jag försöker säga: INGEN VET NÅGONTING!
Inte ens jag. DET GÖR MIG GALET!
Jag skulle betala en stor summa pengar för att få veta vad som finns där ute. Varför vi lever och vad tanken är. Hur ska det sluta. Ingen är lika mycket värt som det. Hej då typ hela mitt liv? Jag vill stå som Eva och Adam under trädet naken. Vill höra sanningen av nån bland molnen som kallar sig "gud".
Jag tittar på månen nu. Den är enorm! Jag ringde min mamma i skräckslag för några månader sen när jag var påväg hem från stan, då va månen så stor att jag trodde, ja vet inte vad ja trodde. Vill jag inte tro iallfall.
Det har snackat många gånger om att jorden ska gå under, 2000 skulle det ju smälla!? Hände något? Nae.
Bibeln berättar sånt.
MEN HALLÅ? VEM HAR SAGT ATT BIBELN ÄR NÅGON SOM STÄMMER? VAD BETYDER ENS ORDET "STÄMMER"?
Vi vet ju fan inget om vad vi lever för. Men för att ha ett "liv" så måste det finnas PANIK, ORD, MENINGAR, SEX, PENGAR, POLISER osv.
Jag tror ingenting just nu. Jag vet inners inne att jag inte kan tro på något. Vem kommer säga i tv när jorden går under? Ica Jerry?
Allting som hände och har hänt det senaste året med jorden tycker jag är läskigt. Bara det som hänt i Japan nu :(. Jag bär något med mig varje dag nu som jag köpt i Japan bara för att känna att ja stödjer dom. Det påverkar iåf inte dom, bara min väska genom att bli tyngre.
Lite töntingt men ja vill känna att ja gör nått. Kanske borde göra nått där dom kan höra lr se att ja påverkar dom, veet, men det här kom ja på för två dagar sen :).
Om vi nu kommer det lr inte. Ja tror det inte, jag vågar inte tro det. Men rädslan finns alltid hos mig.
Då hade ju alla slutat jobba, funderat på självmord. Om ingen jobbar, hur ska vi andra då kunna leva livet?
Vem ska stå i baren när vi går ut? Vem ska blanda våra drinkar? Vem ska stå i kassan när ja köper en ny tröja inför helgen? ihih kej nu låter ja löjlig. Still true dock.
Ändå kommer min panik aldrig försvinna och det är ju precis vad som ingår i det vi kallar: Livet.
Inte för att jag är rädd för en snabb förändring då kanske det exploderar och man inte ens hinner blnika innan man dött.
Utan att få lida medans jorden sakta dör. Jag har bara nu under livet väldigt svårt för trånga utrymmen, vara under vatten länge, sitta fast mm. Min Klaustrofobi är enorm, fantasin också .. hah, samtidigt som jag har stora drömmar om att New York en dag ska bli mitt hem...hmm. Gå upp för alla trappor i dom gigantiska husen? Inte så troligt.
Jag har inte alltid haft sånhär grov rädsla förut, utan det förvärrades när jag för två år sen fastnade i en hiss som låg i ett byggområde där inga lägenheten var klara än. Det stod på hissen "Hissen är låst" På lilla skärmen som fanns i.
Kände i hela kroppen hur jag blev iskall och verkligen trodde jag skulle dö haha.
Att jag snabbt i förra texten hoppade till trånga utrymmen när jag sa "lida medans jorden sakta dör" är för att jag skrämmer upp mig själv, får hemska tankar och omedvetet börjar tro på dom väldigt fort.
2012 filmen var bara katastrof. Jag tyckte den sög. Hur kan den sluta bra? För att inte hela filmgängen ska bli stämda av oron dom kan skapa? Sämst.
Det finns två typer av trailers till den filmen och en är svinbra! Här är länk till klippet! http://www.youtube.com/watch?v=sFXGrTng0gQ KOLLA!
Jag tvekar inte alls på att mycket bara är snack och median bara har skapat mera panik för pengarnas skull.
Men samtidigt? Någonstans måste det ha börjat? Men alla bloggar och hemsidor det finns om jordens undergång och naturkatastrofer osv, ja menar, vart fick dom info ifrån? Ja tror inte man kommer gå ut i tidning om man visste att jorden skulle gå under. Tease däremot..
Enligt mina synpunkter så tror jag faktiskt ingen människa kan svara på den frågan. Hur många forskare vi än har.
Vad är det dom gör? Vet dom vad dom gör? Hur vet vi att dom har rätt? Hur vet vi att vi ens lever i en värld som existerar?
Vi har ju massa sinnen som fått oss att kunna skapa och utveckla. Men vad är livet egentligen...? Det vet ingen!
Men så som vi ser det är det väldigt underbart och man borde inte sluta njuta! Vi lever och väljer att inte analysera för mycket kring det. Våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna förstå hur små vi är, hur lite vi kan göra om någon skulle hända "jorden". Det är mer än självklart att det finns "liv" på någon annan planet. Om det nu är så stort. Hur skulle det inte kunna? Är vi mest utvecklade? Med tanke på att ingen har hälsat på oss.
Uppmärksamheten tar ju en stor plats där. Dom som säger "Ja men ja har sett en grön gubbe med ett öga bla bla"
Som för oss nu har blivit "utomjording" Haha. LOL. Vem har sagt att det ens ska finnas ögon, kroppar? Kanske det är tepåsar som lever på en annan plats av universum.
Nej, jag har inte det som en spec tanke inom mig haha. Men ni fattar vad jag försöker säga: INGEN VET NÅGONTING!
Inte ens jag. DET GÖR MIG GALET!
Jag skulle betala en stor summa pengar för att få veta vad som finns där ute. Varför vi lever och vad tanken är. Hur ska det sluta. Ingen är lika mycket värt som det. Hej då typ hela mitt liv? Jag vill stå som Eva och Adam under trädet naken. Vill höra sanningen av nån bland molnen som kallar sig "gud".
Jag tittar på månen nu. Den är enorm! Jag ringde min mamma i skräckslag för några månader sen när jag var påväg hem från stan, då va månen så stor att jag trodde, ja vet inte vad ja trodde. Vill jag inte tro iallfall.
Det har snackat många gånger om att jorden ska gå under, 2000 skulle det ju smälla!? Hände något? Nae.
Bibeln berättar sånt.
MEN HALLÅ? VEM HAR SAGT ATT BIBELN ÄR NÅGON SOM STÄMMER? VAD BETYDER ENS ORDET "STÄMMER"?
Vi vet ju fan inget om vad vi lever för. Men för att ha ett "liv" så måste det finnas PANIK, ORD, MENINGAR, SEX, PENGAR, POLISER osv.
Jag tror ingenting just nu. Jag vet inners inne att jag inte kan tro på något. Vem kommer säga i tv när jorden går under? Ica Jerry?
Allting som hände och har hänt det senaste året med jorden tycker jag är läskigt. Bara det som hänt i Japan nu :(. Jag bär något med mig varje dag nu som jag köpt i Japan bara för att känna att ja stödjer dom. Det påverkar iåf inte dom, bara min väska genom att bli tyngre.
Lite töntingt men ja vill känna att ja gör nått. Kanske borde göra nått där dom kan höra lr se att ja påverkar dom, veet, men det här kom ja på för två dagar sen :).
NASA: Världen går inte under.
Nejnej, ni hade ju verkligen sagt "Bara så alla vet, vi dör nästa år"Om vi nu kommer det lr inte. Ja tror det inte, jag vågar inte tro det. Men rädslan finns alltid hos mig.
Då hade ju alla slutat jobba, funderat på självmord. Om ingen jobbar, hur ska vi andra då kunna leva livet?
Vem ska stå i baren när vi går ut? Vem ska blanda våra drinkar? Vem ska stå i kassan när ja köper en ny tröja inför helgen? ihih kej nu låter ja löjlig. Still true dock.
Ändå kommer min panik aldrig försvinna och det är ju precis vad som ingår i det vi kallar: Livet.
Jävla wannabe journalister - vågar aldrig möta sanningen...
Nuuuu... ska jag skriva om falskhet. Blir lite om respektlöshet också. BLANDAT
Hur jag kom på det ämnet är från solsidans senaste avsnitt. "Odd Molly fittor". Det bästa som sagt i den serien.
Inget emot Odd Molly. Jag skulle iåf aldrig ta på mig dom kläderna. Typ förkläden. Deras kläder påminner mig om dukar jag såg hemma hos tanter i Bulgarien som liten haha. Sen är dom låååångt ifrån att va så speciella att man ska betala så mycket för typ, ett linne...
Nu är ju det som sagt bara min åsikt. Men jag förstår inte på mig dom som ska klä sig likadant.
Nästan alla tjejer i Stockholm klär sig lika. Ibland på stan kan man inte se skillnad på tjejerna.
Vissa klännigar e fina.
Tillbaka till Solsidan så tycker jag det är så bra att hon Anna ska sitta där och se allt falsk som pågor. FUUCKING UNDERBART! EN AV TYP 7 I ETT GÄNG ÄR SÅ. Eller inte ens någon av tjejer i ett gäng vågar stå upp för sig själv och stå o säga sådär. Vem vill leva bland flaska vänner? Öppna munnen och snacka till personen rakt ut istället! Är man cool nog att snacka skit, skriva skit, gå bakom ryggen så borde man vara minst lika modig att prata face to face.
Påtal om det här gängen som i stort sett skämmer ut många människor i Stockholm, så är Ove en stört charmig man i verkligheten haha, för att vara så "ful" i Solsidan. Såg en intervju med han för inte så länge sen. Man blir chockad. Det är inte konstigt att det gick så bra för Solsidan, dom driver ju om en riktig incenst-håla.
Att den blev så poppis betyder ju bara att många andra ser sanningen i det också. Lite Svenskt skulle jag tro allt detta handlar om.
Jag vet inte huuuuuuuur många jag har konfronterat i verkheten istället för att ge dom utrymme och ta det på chatt, sms osv. LÅT INTE SÅNNA KOMMA UNDAN. Det är inte för jag är coolast i världen, det är jag långt ifrån att vara. Men jag tål inte skitsnack. Jag blir bara irriterad om jag bråkar med tjejer som ska snacka så mycker ZERO bara för att. Tala till någon annan, till mig kan du säga som det är.
De flesta gångerna också visar sig såklart den här personen vara världens tönt.
Tjejer som snackar skit om varandra. Om sina "vänner" Hur dum är man om man går till sin kompis kompis och snackar massa överdrivet skitsnack. Hur kan du veta att dom inte är supertajta? Det är så lågt, så dåligt.
!DET ÄR SKILLAND PÅ ATT SNACKA SKIT OCH BERÄTTA VAD MAN TYCKER EN PERSON HAR GJORT FEL MED!
Som kanske har påverkat en.
Men det är ju lite olika vad folk anser som skitsnack. Varför ge en andra chans när personen inte förtjärnar det?
Varför bry sig om den personen , när hon/han inte bryr sig om dej?
FEGA KILLAR
En gång så stod det ett gäng efter en fest och en skrek massa fula saker till mig. Då skrek jag att han skulle komma. Det vågade han inte. Dom gick.
På en annan fest nån vecka senare ser jag den här killen.
Jag ropar på han och säger "Jaa men ere inte du som kallade mig xxxxxxx häromdagen haha??
Jag har nog AAAAAAAAAAALDRIG fått sånt babyface mot mig förut. HAHA. Alla "coola" runt om vågade inte heller stå upp för sin kompis som stod som ett frågetecken. Han började bara dirket be om ursäkt, då såg jag att han blev lite nervös så jag sa neej men det är lungt, gör inte så igen. Sen drog han. Vilken smäll mot han. Nu skriver ju jag om respekt, jag kanske borde tagit in han på ett rum och sagt det. Men varför skulle jag? Han hade ju varit minst lika elak.
Några veckor senare möts vi på en fest igen. Då kommer han fram FRIVILLIGT och börjar ge mig komplimanger om mitt utseende. Det som fanns i mitt huvud då var "FYFAN VILKEN LITEN SOPA DU ÄR HAHAHAHAH"
Men jag tog emot det och det visade ju bara hur starkt han förstod att jag kunde stå emot.
Lek inte så jävla ball när du är 50 meter ifrån med 2 andra killkompisar. Sen när man väl står öga mot öga, då kommer inte mycket ord.
Falska människor är det värsta som finns! Hittar på för att höras och se "ball" ut. Eller som i Solsidan, bara ha något att prata om. Sen när personen kommer så är man snabbt tillbaka till "finasnällsöta"
Jag mår illa av att veta att man växt upp i sån miljö. Fyfan.
Det roligaste är ju att det mesta verkligen stämmer. Lite Överdrivet men det är inte mycket.
Har massor av minnen från skolavslutningar och annat när föräldrarna stod och pratade med varandra på det sättet.
Mammorna med sina guliiga toppar och jeansjacka. Pappan är kanske inte med eller så vänsterprasslar han med någon samtidigt.
Nu träffar man på gamla vänner som har blivit helt annorlunda och inte alls är sig själva längre. Det sprutar falskhet om så många. Hur kan alla bli så osäkra? Vad gör föräldrarna???Nu blir man ju som stämplad för att vara en idiot för man kommer där ifrån. En gång när jag satt på tåget och en kille började bråka med mig så kallade han mig dryg och rik och skrek massa om att jag bara ville ha väskan på sätet för att den inte skulle bli smutsig. Jag hade bara lust att säga "Spotta på min väska om du vill, så mycket bryr jag mig om den blir lite skitig"
Hur vet han att jag inte skulle till en billig etta i något ruttet område? Eller om jag hade köpt min väska på en marknad för 20 spänn? Han ser att jag sitter på Saltsjöbanan så han tror såklart direkt man är "rikemansbarnet"
Oavsett om man hade varit det. Varför ska han hoppa på mig sådär för det?
Han tyckte att jag inte hade respekt för dom som inte vågar säga "Kan ja få sitta där"
Har han respekt om han skämmer ut mig framför alla på tåget?
Ingen respekt eller? Jag vill inte nudda dig!!! Du är inte cool för du har 43434324 "vänner"
Jag gick på bio en gång med en kille som satt under hela filmen och visa mig bilder på hans hm typ 500 vänner. Han försökte impa. Jag skämtar inte, jag såg över 499 olika människor på hans mobil haha. Seriööööööööst, VÄNNER? För det första! DU är inte cool för du har massa bilder på folk och du ska berätta om alla som om det är dina vänner, jag bryyyyyyr mig inte. Om de första 10 bilderna visst. Men sen blir det löjligt! "Det här är Lina typ 78:onde bilden, vi står varandra sååååååååå nära" Han pratade om dom som alla vore hans bästis. Det finns inte en CHANS att alla kunde ha stått han så nära som han beskrev. Det är omöjligt. Nu när jag ändå berättar om det så kan jag ju fortsätta mer om den kvällen. Jag var inte alls intresserad av han utan ville bara ses som en kompis, vilket jag hade sagt till han. Men under hela filmen försökte han hångla med mig.
Jag missade seriöst hela filmen för jag var tvungen att typ vända på hans huvud så kan skulle sluta ge mig "ge mig en kyssblicken" Det blev pinsamt tillslut. RESPEKTERA VAD JAG SA INNAN, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
Sen när bion va slut och vi skulle till tåget så tvångskysste han mig vid tunnelbanan. Jag raderade hans nr direkt och sen när vi träffades på krogen helgen efter av en slump vågade han inte ens hälsa på mig. Då gick jag fram och frågade varför han va så dryg.
500 personer men 5 är riktiga vänner.
Klart man kan ha mycket kontakter och personer man träffat på. Men kalla dom alla inte dina bästa polare.
Sen finns det ju en annan typ av falskhet. När man inte vågar stå för vad man egentligen tycker så man säger något annat.
Tex att man inte kan säga "nej" så man hittar på något som i vilka fall lyser upp som en lögn, oftast.
Eller så är man bara tyst och säger ingenting. Hur vet man då vad personen tänker? SÄG NÅTT, PRATA!?
Jag blir GALEN på sånt. Orkar inte ens lägga ner energi på sånna.
Så mycket snack jaja OCH!??
Varför kan inte alla prata? Jag förstår inte grejen med skvaller, påhitt och idiotgrejer många tar sin tid till.
Vem orkar?
Alla har väll sina hemligheter och har självklart ljugit mer än en gång.
Men det finns en gräns. Det märks oftast på personer som är falska.
Eller bara har falsk sett att prata på. Tex att man ropar när man åker hem till någon och kanske ska hälsa på föräldrarna eller så, "HUUUUR MÅÅÅÅÅÅÅÅR DUUUUUUUUU IHIH??" Innan man ens mött blicken med personen. Det är väll någon man frågar när man kommit fram till den och står framför, öga mot öga. "Hej, hur e läget?" Typ. Brydde du dig verkligen om hur jag mådde eller har du bara lärt dig att det är någon man ALLTID ska fråga.
Som ett svar som bara blir vanligare "Ah gud va trevligt" Seriöst! HAHA, ja gud så trevliiiiiiiiiiiiiiigt.
En middag kan va trevlig men inte en spårad fest man berättat om osv.
Men det ska svaras så för det är så viktigt att va "trevlig"
Ba a jag går sista året nu, ska bli skönt att sluta, flytta hemifrån och så.
"Ah ja gud, låter jätte trevligt" lixom. ÖHm va?
Inte många killar har den här egenskapen
Tar du hand om mig, jag har med mig en vän, då tar du hand om henne med.
Då menar jag inte att du ska mata oss och sjunga godnattsaga senare.
Det har ju blivit en vana att man säger om sin kompis frågar "Häng med det blir kuul" Då kan svaret OFTA bli, "Men ja vill inte sitta där och va tredje hjulet. Ja menar.............. det är väll upp till dig och killen att inte få kompisen att känna sig som ett föremål brevid haha. Det är en väldigt gullig sida från killar när dom tar lika mycket hand om dig som din kompis när ni träffas ute eller andra ställen. SÅNT GÖR Inte många.
Plus till er grabbar som göre!
Man ska inte låta någon stå ensam bara för två gillar att mysa. Tar du hand om mig, då tar du hand om min vän också. I tillfällen där man är tex på krogen, fest.
Jag menar såklart inte ta hand om "se till att inget händer henne" Det är ändå lite "Festa på egen risk"
Men att man snackar med hon/han också, kanske kramar om och visar att "du är med oss".
Finns ju ingen skönare känsla än att känna sig välkommen.
Hur jag kom på det ämnet är från solsidans senaste avsnitt. "Odd Molly fittor". Det bästa som sagt i den serien.
Inget emot Odd Molly. Jag skulle iåf aldrig ta på mig dom kläderna. Typ förkläden. Deras kläder påminner mig om dukar jag såg hemma hos tanter i Bulgarien som liten haha. Sen är dom låååångt ifrån att va så speciella att man ska betala så mycket för typ, ett linne...
Nu är ju det som sagt bara min åsikt. Men jag förstår inte på mig dom som ska klä sig likadant.
Nästan alla tjejer i Stockholm klär sig lika. Ibland på stan kan man inte se skillnad på tjejerna.
Vissa klännigar e fina.
Tillbaka till Solsidan så tycker jag det är så bra att hon Anna ska sitta där och se allt falsk som pågor. FUUCKING UNDERBART! EN AV TYP 7 I ETT GÄNG ÄR SÅ. Eller inte ens någon av tjejer i ett gäng vågar stå upp för sig själv och stå o säga sådär. Vem vill leva bland flaska vänner? Öppna munnen och snacka till personen rakt ut istället! Är man cool nog att snacka skit, skriva skit, gå bakom ryggen så borde man vara minst lika modig att prata face to face.
Påtal om det här gängen som i stort sett skämmer ut många människor i Stockholm, så är Ove en stört charmig man i verkligheten haha, för att vara så "ful" i Solsidan. Såg en intervju med han för inte så länge sen. Man blir chockad. Det är inte konstigt att det gick så bra för Solsidan, dom driver ju om en riktig incenst-håla.
Att den blev så poppis betyder ju bara att många andra ser sanningen i det också. Lite Svenskt skulle jag tro allt detta handlar om.
Jag vet inte huuuuuuuur många jag har konfronterat i verkheten istället för att ge dom utrymme och ta det på chatt, sms osv. LÅT INTE SÅNNA KOMMA UNDAN. Det är inte för jag är coolast i världen, det är jag långt ifrån att vara. Men jag tål inte skitsnack. Jag blir bara irriterad om jag bråkar med tjejer som ska snacka så mycker ZERO bara för att. Tala till någon annan, till mig kan du säga som det är.
De flesta gångerna också visar sig såklart den här personen vara världens tönt.
Tjejer som snackar skit om varandra. Om sina "vänner" Hur dum är man om man går till sin kompis kompis och snackar massa överdrivet skitsnack. Hur kan du veta att dom inte är supertajta? Det är så lågt, så dåligt.
!DET ÄR SKILLAND PÅ ATT SNACKA SKIT OCH BERÄTTA VAD MAN TYCKER EN PERSON HAR GJORT FEL MED!
Som kanske har påverkat en.
Men det är ju lite olika vad folk anser som skitsnack. Varför ge en andra chans när personen inte förtjärnar det?
Varför bry sig om den personen , när hon/han inte bryr sig om dej?
FEGA KILLAR
En gång så stod det ett gäng efter en fest och en skrek massa fula saker till mig. Då skrek jag att han skulle komma. Det vågade han inte. Dom gick.
På en annan fest nån vecka senare ser jag den här killen.
Jag ropar på han och säger "Jaa men ere inte du som kallade mig xxxxxxx häromdagen haha??
Jag har nog AAAAAAAAAAALDRIG fått sånt babyface mot mig förut. HAHA. Alla "coola" runt om vågade inte heller stå upp för sin kompis som stod som ett frågetecken. Han började bara dirket be om ursäkt, då såg jag att han blev lite nervös så jag sa neej men det är lungt, gör inte så igen. Sen drog han. Vilken smäll mot han. Nu skriver ju jag om respekt, jag kanske borde tagit in han på ett rum och sagt det. Men varför skulle jag? Han hade ju varit minst lika elak.
Några veckor senare möts vi på en fest igen. Då kommer han fram FRIVILLIGT och börjar ge mig komplimanger om mitt utseende. Det som fanns i mitt huvud då var "FYFAN VILKEN LITEN SOPA DU ÄR HAHAHAHAH"
Men jag tog emot det och det visade ju bara hur starkt han förstod att jag kunde stå emot.
Lek inte så jävla ball när du är 50 meter ifrån med 2 andra killkompisar. Sen när man väl står öga mot öga, då kommer inte mycket ord.
Falska människor är det värsta som finns! Hittar på för att höras och se "ball" ut. Eller som i Solsidan, bara ha något att prata om. Sen när personen kommer så är man snabbt tillbaka till "finasnällsöta"
Jag mår illa av att veta att man växt upp i sån miljö. Fyfan.
Det roligaste är ju att det mesta verkligen stämmer. Lite Överdrivet men det är inte mycket.
Har massor av minnen från skolavslutningar och annat när föräldrarna stod och pratade med varandra på det sättet.
Mammorna med sina guliiga toppar och jeansjacka. Pappan är kanske inte med eller så vänsterprasslar han med någon samtidigt.
Nu träffar man på gamla vänner som har blivit helt annorlunda och inte alls är sig själva längre. Det sprutar falskhet om så många. Hur kan alla bli så osäkra? Vad gör föräldrarna???Nu blir man ju som stämplad för att vara en idiot för man kommer där ifrån. En gång när jag satt på tåget och en kille började bråka med mig så kallade han mig dryg och rik och skrek massa om att jag bara ville ha väskan på sätet för att den inte skulle bli smutsig. Jag hade bara lust att säga "Spotta på min väska om du vill, så mycket bryr jag mig om den blir lite skitig"
Hur vet han att jag inte skulle till en billig etta i något ruttet område? Eller om jag hade köpt min väska på en marknad för 20 spänn? Han ser att jag sitter på Saltsjöbanan så han tror såklart direkt man är "rikemansbarnet"
Oavsett om man hade varit det. Varför ska han hoppa på mig sådär för det?
Han tyckte att jag inte hade respekt för dom som inte vågar säga "Kan ja få sitta där"
Har han respekt om han skämmer ut mig framför alla på tåget?
Ingen respekt eller? Jag vill inte nudda dig!!! Du är inte cool för du har 43434324 "vänner"
Jag gick på bio en gång med en kille som satt under hela filmen och visa mig bilder på hans hm typ 500 vänner. Han försökte impa. Jag skämtar inte, jag såg över 499 olika människor på hans mobil haha. Seriööööööööst, VÄNNER? För det första! DU är inte cool för du har massa bilder på folk och du ska berätta om alla som om det är dina vänner, jag bryyyyyyr mig inte. Om de första 10 bilderna visst. Men sen blir det löjligt! "Det här är Lina typ 78:onde bilden, vi står varandra sååååååååå nära" Han pratade om dom som alla vore hans bästis. Det finns inte en CHANS att alla kunde ha stått han så nära som han beskrev. Det är omöjligt. Nu när jag ändå berättar om det så kan jag ju fortsätta mer om den kvällen. Jag var inte alls intresserad av han utan ville bara ses som en kompis, vilket jag hade sagt till han. Men under hela filmen försökte han hångla med mig.
Jag missade seriöst hela filmen för jag var tvungen att typ vända på hans huvud så kan skulle sluta ge mig "ge mig en kyssblicken" Det blev pinsamt tillslut. RESPEKTERA VAD JAG SA INNAN, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
Sen när bion va slut och vi skulle till tåget så tvångskysste han mig vid tunnelbanan. Jag raderade hans nr direkt och sen när vi träffades på krogen helgen efter av en slump vågade han inte ens hälsa på mig. Då gick jag fram och frågade varför han va så dryg.
500 personer men 5 är riktiga vänner.
Klart man kan ha mycket kontakter och personer man träffat på. Men kalla dom alla inte dina bästa polare.
Sen finns det ju en annan typ av falskhet. När man inte vågar stå för vad man egentligen tycker så man säger något annat.
Tex att man inte kan säga "nej" så man hittar på något som i vilka fall lyser upp som en lögn, oftast.
Eller så är man bara tyst och säger ingenting. Hur vet man då vad personen tänker? SÄG NÅTT, PRATA!?
Jag blir GALEN på sånt. Orkar inte ens lägga ner energi på sånna.
Så mycket snack jaja OCH!??
Varför kan inte alla prata? Jag förstår inte grejen med skvaller, påhitt och idiotgrejer många tar sin tid till.
Vem orkar?
Alla har väll sina hemligheter och har självklart ljugit mer än en gång.
Men det finns en gräns. Det märks oftast på personer som är falska.
Eller bara har falsk sett att prata på. Tex att man ropar när man åker hem till någon och kanske ska hälsa på föräldrarna eller så, "HUUUUR MÅÅÅÅÅÅÅÅR DUUUUUUUUU IHIH??" Innan man ens mött blicken med personen. Det är väll någon man frågar när man kommit fram till den och står framför, öga mot öga. "Hej, hur e läget?" Typ. Brydde du dig verkligen om hur jag mådde eller har du bara lärt dig att det är någon man ALLTID ska fråga.
Som ett svar som bara blir vanligare "Ah gud va trevligt" Seriöst! HAHA, ja gud så trevliiiiiiiiiiiiiiigt.
En middag kan va trevlig men inte en spårad fest man berättat om osv.
Men det ska svaras så för det är så viktigt att va "trevlig"
Ba a jag går sista året nu, ska bli skönt att sluta, flytta hemifrån och så.
"Ah ja gud, låter jätte trevligt" lixom. ÖHm va?
Inte många killar har den här egenskapen
Tar du hand om mig, jag har med mig en vän, då tar du hand om henne med.
Då menar jag inte att du ska mata oss och sjunga godnattsaga senare.
Det har ju blivit en vana att man säger om sin kompis frågar "Häng med det blir kuul" Då kan svaret OFTA bli, "Men ja vill inte sitta där och va tredje hjulet. Ja menar.............. det är väll upp till dig och killen att inte få kompisen att känna sig som ett föremål brevid haha. Det är en väldigt gullig sida från killar när dom tar lika mycket hand om dig som din kompis när ni träffas ute eller andra ställen. SÅNT GÖR Inte många.
Plus till er grabbar som göre!
Man ska inte låta någon stå ensam bara för två gillar att mysa. Tar du hand om mig, då tar du hand om min vän också. I tillfällen där man är tex på krogen, fest.
Jag menar såklart inte ta hand om "se till att inget händer henne" Det är ändå lite "Festa på egen risk"
Men att man snackar med hon/han också, kanske kramar om och visar att "du är med oss".
Finns ju ingen skönare känsla än att känna sig välkommen.
