När man ser att barn gör sig illa, (det kan vara en liten grej) då nästan springer föräldrarna till hon/han och ska trösta.
Men lixom... låt barnet känna först om det vart någon smärta haha!
Okej om man ser att en 4 åring ramlar och får en pinne in i kroppen. Då talar vi grovt. Då ser man hur illa det är.
Men om barnet bara ramlar omkull på gatan brevid vagnen så behöver man inte kasta sig efter för att trösta.
Det gör bara att dom gråter MER!!
På dagis var det alltid så. För många skulle jag tro! Att... När man gjorde sig illa, eller bara fick lite sand i munnen så började man gråta. Men BARA om någon vuxen var i närheten haha. Om inte, så sökte man med blicken eller inväntade att någon skulle se. SEN KÖR MAN. Haha. Då kanske det mer va för att "få vara inne på rasten och rita". Men ändå.
När jag satt på en resturang igår så satt en familj vid bordet framför mig. En man en kvinna och lilla barnet, 3-4 år typ. Tjej.
Hon lekte runt bordet. Hon gick runt stolarna och höll dom runt benen. Dom va nästan i hennes höjd. Haha!
Efter några minuter ser jag hur hon är påväg att ramla. Hon drog i stolen lite för hårt så den nästan åkte omkull.
Men hon gjorde det istället. Hon snubblade och ramlade bakåt. Inte alls hårt slag. Men hade det varit en svensk mamma så hade hon varit där på sekunden! Det är skitbra att man är beskyddande. Men att vara för mkt gör inte barnet till en bättre person i framtiden.. eller?..
Sen när man blivit vuxen så har man inte sina föräldrar som ska stå bakom och rädda en i nöden. Å inte bara när det gäller att man ramlar, andra tillfällen med. Eller jo, men ja menar när man är så gammal att föräldrarna inte finns längre.
Man kanske har vänner och annat haha, men ÄNDÅ OKEJ?!!! ;):.
Det finns många i sverige som behandlar sina barn så. Men många som också kör annorlunda. Men eftersom jag nu bor i sverige är det det jag tar som ex där folk gör fel. haha Så inget illa mot sverige nu :D.
Älskar mackaroner och köttbullar :D. Får inte glömma ketchup.
Men IALLFALL. Kommer aldrig till saken....
Dom här kom ifrån England.
När flickan hade ramlat. Så reste hon sig upp, tittade upp på pappan och började gråta.
Han reagerade knappt även fast han såg. Men han tittade bara på henne UTAN att röra.
Och sa "Ne men så farlig var det inte, sluta nu" HON SLUTADE GRÅTA DIREKT! Hahah, och inom två min var hon igång och lekte igen!!
Så som sagt! Barn gråter bara för att! Inte alltid för att det verkligen gjorde ont!
Så det får man lära sig att se i sina barn. Jag själv var pissdålig på att fejka. Började alltid småflina hahah!
Trösta inte barnet för fort! Dom kör fjantstil!!!
(MaaaaMaaaAAAAAAAAAAA)
0