Kan man lära sig att vara bestämd och gå efter sina egna tankar? Eller går det bara inte in i huvudet på vissa?

Jag är en väldigt bestämt men rättvis person. Och har alltid varit den som inte bryr mig om andras åsiktet. Redan när jag va liten visade jag en sån sida. Hahahah.

Jag har ett minne av när jag va liten, då hade vi ofta kattungar. Haha, mina katter likes to do it. .
Men iallfall så en dag hade jag en kompis över, och vi satt och klappade katterna.
Vi va fem år.


Helt plötsigt säger min kompis.

X  - Ååh ja vill också ha en kattunge..

Jag - Vill du ha en kattunge?

X - Ja, men mmm.

Jag - Vill du ha en kattunge?

X - Ja men pappa är allergisk..

Jag - men vill du ha en kattunge?    ... frågade jag igen... (verkligen tjatade) haha..


X -  Ja men det går inte, pappa e allergisk.

Jag - MEN X VILL DUUU HA EN KATTUNGE???

Jag gav mig inte, jag tänkte, ville hon ha en kattunge, ja men då löser man det. Vem bryr sig om vad som finns där emellan. Vill hon ha en? Ja då vill hon det!!
Men hon bara satt där och tittade ner på min katt och klappade den. Å jag satt brevid och förstod ingenting.

Nu menar jag inte att när ja va liten så  hängde jag mamma i armarna om ja inte fick vissa leksaker, sånt barn va ja inte Hahah.  Jag va bestämd, men inte jobbig.

Men med vissa gossedjur ville man ju göra allt. Då brukade jag fejkgråta, eller påstå att mina syskon hade fått något fint. Då måste jag ju också få det?.
Fan det e ju skitdyrt med gossedjur.