Jag undrar när man ska sluta vara mörkrädd...
När man går ute i mörkret är det nästan aldrig mörkt, lampor överallt. Så. Inte läskigt.
Men när man kommer hem mitt i natten och hela huset är kolsvart, då ere inte kul.
Inte om huset e tomt.
Det läskigaste är när man ska gå upp för trappan och man ALLDTID tror att någon är bakom haha, så man springer upp. Man skrämmer upp sig själv också så sjukt mycket.

Ibland kan jag småprata lite för mig själv när jag springer upp för trappen hahahhaha. Så man känner att vad som nu finns bakom en ska försvinna. Typ " DU RÖR MIG INTE, nej aaah wii"
Kommer av sig själv hahah. Jätte cp.


När jag är hemma själv, i hus. Då tänder jag alltid nästan ALLA lampor hhahhaha! Sätter på alla aparater som finns, hhaha, ne men bara tv:n. Det känns lite mer som om någon är med då. Även fast man är helt ensam.


Jag tror jag fortfarande har kvar den här skäcken pga att jag ofta tittar på skräckfilm. Har sett för många.
För många bra skräckisar, som det händer saker i som verkligen skulle kunna hända.

Det är inte så att jag tror att det är ett stort grönt monster under min säng. Tror med att någon sitter med en kniv och ska skära mig. Haha, nu e ju frågar... "mår jag bra?"  Jaa det gör jag, fan, inte.   Jo det gör jag!
Ja tror många har samma tankar när man är ensam i mörkret.

Men det finns inget bättre än att vara hemma själv. Göre precis vad man vill utan att någon ska vara i vägen. Man slipper bråka om vilken kanal som ska vara på tv:n, slutar ändå bara att fjärkontrollen pajar. Gjorde det med våran. Jag slängde den på min bror när vi tjaffsade om något haha. Nu är den paj. Segt.

Å man sipper alla åsikter om vad man egentligen borde göra istället för att kolla på film.
SÅ skönt, så man får ta att det kan vara lite läskigt ibland.