Detjagskriver, det här skriver jag
Jag vill skriva nått, jag kan inte skriva det. Hur ska man skriva det?
Hur berättar man med text vad man inte borde? Det känns som om jag försöker lösa ett tal som inte har någon lösning.
Vad är det?
Berätta något för något du måste, berätta allt för dom du måste. Få hjälpen du behöver.
Jag vill skriva ett inlägg om människor och känslor. Alla typer av känslor.
Den känslan vi får av att lyssna på musik, den vi får av att passera en resturang och känna doften, den vi får av att dra tårna i sanden, den vi får av att krama om sina nära. Känslan vi får av att inte kunna berätta saker.
Även dom vi får när vi blir sårade, ser ett dött djur ligga på gatan som katt och hund, se alla barn som går utan mat och vatten varje dag, när inget blir som man tänkt och man ångrar massor, när man vill ha något så mycket men ändå inte kan köpa.
När man är i ett annat land och passerar ett barn, man hör det okända språket komma ut från barnens mjuka röst.
När man är så hungrig att man dör och när man fått maten äter man så fort att man glömmer hur god den va.
Man shoppar hela dagen och t.o.m lyckades köpa mer än man trodde.
Känslan man får av att sett ett bra avsnitt av Sex and the City, eller lyssna på John Mayer, Bon Iver.
Man är i egypten och hör alla prata arabiska. Hör musik från sterion uppe i kioskens ena hörn - Amr Diab spelas - tamally maak.
Känlsan av att komma ut från bion med magen full av popcorn och en stor kissblåsa.
Rädslan av att förlora någon.
Viljan att göra något.
Komma ut från en intervju och känna - fan vad grym jag är. Nu drar jag till donken och förtjänar den största menyn.
Man blir så full, kan inte stå upp eller gå. Så dricker jag oftast av anledningar. Annars ALDRIG.
Känslorna blir antingen större men samtidigt mindre, puttar någon mig känner jag inte lika mkt.
Vill man dö onykter? Kanske.
När man är klar på gymmet och åker därifrån med starkare kropp och sinne.
Om man är hemma själv för många dagar och tilslut måste prata lite med sig själv, iallfall säga något utan svar.
Som liten satte på tv:n och det kändes som någon var med en. Höjde om man blev rädd. Tände alla lampor för mörk förknippar vi med fara.
Komma ut från arlanda och få ont i magen men samtidigt må så jävla bra för man är FAN HEMMA!!!!
Alla människor på flygplatsen är det bästa. Finns ingen bättre plats där verkligen alla möts.
Hur berättar man med text vad man inte borde? Det känns som om jag försöker lösa ett tal som inte har någon lösning.
Vad är det?
Berätta något för något du måste, berätta allt för dom du måste. Få hjälpen du behöver.
Jag vill skriva ett inlägg om människor och känslor. Alla typer av känslor.
Den känslan vi får av att lyssna på musik, den vi får av att passera en resturang och känna doften, den vi får av att dra tårna i sanden, den vi får av att krama om sina nära. Känslan vi får av att inte kunna berätta saker.
Även dom vi får när vi blir sårade, ser ett dött djur ligga på gatan som katt och hund, se alla barn som går utan mat och vatten varje dag, när inget blir som man tänkt och man ångrar massor, när man vill ha något så mycket men ändå inte kan köpa.
När man är i ett annat land och passerar ett barn, man hör det okända språket komma ut från barnens mjuka röst.
När man är så hungrig att man dör och när man fått maten äter man så fort att man glömmer hur god den va.
Man shoppar hela dagen och t.o.m lyckades köpa mer än man trodde.
Känslan man får av att sett ett bra avsnitt av Sex and the City, eller lyssna på John Mayer, Bon Iver.
Man är i egypten och hör alla prata arabiska. Hör musik från sterion uppe i kioskens ena hörn - Amr Diab spelas - tamally maak.
Känlsan av att komma ut från bion med magen full av popcorn och en stor kissblåsa.
Rädslan av att förlora någon.
Viljan att göra något.
Komma ut från en intervju och känna - fan vad grym jag är. Nu drar jag till donken och förtjänar den största menyn.
Man blir så full, kan inte stå upp eller gå. Så dricker jag oftast av anledningar. Annars ALDRIG.
Känslorna blir antingen större men samtidigt mindre, puttar någon mig känner jag inte lika mkt.
Vill man dö onykter? Kanske.
När man är klar på gymmet och åker därifrån med starkare kropp och sinne.
Om man är hemma själv för många dagar och tilslut måste prata lite med sig själv, iallfall säga något utan svar.
Som liten satte på tv:n och det kändes som någon var med en. Höjde om man blev rädd. Tände alla lampor för mörk förknippar vi med fara.
Komma ut från arlanda och få ont i magen men samtidigt må så jävla bra för man är FAN HEMMA!!!!
Alla människor på flygplatsen är det bästa. Finns ingen bättre plats där verkligen alla möts.
Kommentarer
Trackback
