Känslan och barnvakt
Alla är känsliga. ALLA har känslor. Det är mycket huvudet som styr.
Jag satt barnvakt länge hos en familj ofta förut. En kille på 4 och en tjej på 6. Sånna svinungar. Bortskämda til 100 %.
Mamma var snygg och hade precis separerat från sin man för han hade varit otrogen med en kund på jobbet. Han är tandläkare. Haha. Hon hade kommit på dom ha sex på hans jobb. Det här berättade hon för mig. Varför gör hon det?.
Har hon inga vänner?..
Hon berättade även massor om killar som mailar henne och vill träffas. Jag tyckte det blev väldigt obekvämt. Jag är inte där för att hjälpa henne, utan hennes barn....
Hennes dotter blev aldrig glad när jag hämtade henne från skolan, alla lärare kollade på mig som om jag skulle misshandla henne. Bara för hon aldrig kunde visa lite tänder och vara glad när jag skulle hämta henne.
Jag skulle bära ALLA hennes kläder och väskor, + mina egna.
Hon är väll van vid en mamma som alltid tar allting.
Jag minns inget annat än att jag alltid fick bära mina egna saker från skola och dagis...
Det man vill ju? Se stor ut och gå med väska med sina prylar. Även om det bara är pennor i.
Men hon lastade på mig med allt. Viisst accepterade jag det. Men sen när vi skulle hämta lilla killen från dagis blev det ännu jobbigare. Ännu fler onödiga tecklingar som skulle hem.. Ohhh.
Den yngre var mer självständig än hon iallfall. Inte lika störade och arg hela tiden.
Men han testade mig många gånger och satte sig på marken och skrek "bäääär miiiiiiiiiiiiiiiig. orkaar inte gåå huhubuubub:("
Börja grina.
När jag gjorde så som liten sket mamma alltid i mig för hon vet att jag kommer följa efter ändå haha.
Jag var väldigt självständig som liten. Alltid trevlig och glad mot alla. Sen lite cp också, brukade stå framför spegel och låtsas att jag hade tuttar. Tog händerna under tröjan och drog ut tröjan.. haha..
Men den här tjejen som är 6 år, hon var så elak hela tiden. Vad vill hon seriöst?
Jag lagar deras favvorätt och när jag säger det till henne säger hon "JAG HATAT DET BLÄ BLÄ BLÄ"
I början kände jag att ja får väll skita i det. Men det tog bara nån månad innan jag blev riktigt irriterad.
Dom fick inte äta vid tv:N
När jag hade lagat mat en gång och samtidigt hade ena foten på godisskpåket när lilla killen skull busa och försöka ta.
Så var jag påväg att gå till vardagsrummet med maten. Då stoppar lilla killen mig o säger " Mamma säger att vi inte för äta hääär"
Jag sa bara det skiter jag i, så gick dom efter mig och vi satt där. Satte på action och sket i deras my little ponny val.
Filmade t.o.m många gånger jag var där för att minnas hur förjävliga dom var mot mig.
Mamma brukade säga att hon kommer hem vid 12 ibland, då hade vi räknat ut hur mkt jag skulle få.
Sen kommer hon hem vid 7. Seriöst? Hade jag vetat det, då hade jag inte velat jobba den dagen kanske?
Det där är inte snällt.
Hon lämnade pengar för att lilla tjejen skulle gå ner o köpa mjölk. Hon fick inte köpa godis.
Klart hon kommer upp med händerna fulla av godis och inget kvitto för att jag skulle kunna byta.
Sen tar mamman penaar tillbaka från mig för det.... Hon skyllde på att det var ont om pengar hos alla den perioden haha. Låg konjukturen.
Men vafaaaaaaaaaan..
Jag sa upp mig bara där efter.
Då ville hon att jag skulle komma och äta lite julmat med dom som sista kvällen.
Hon sa "det skulle ungarna älska"
Lol madam asså. Du vill ha mig inte dina barn haha.
Jag satt länge och lekte med deras lego och jag kan verkligen roa mig med yngre. Men dom var så fruktansvärt bortskämda...
Så dåligt uppfostrade.
När en unge börjar gråta.
Man kan inte trösta dom på ett "gulligt sett" Då blir dom bara mer ledsna. Man lever sig in mer i det sorliga om någon börjar ha förståelse haha. Även om det inte ens gjorde ont..
Bara häromdagen när jag spelade bandy med tre random små killar så gjorde den ena lite illa sig och såklart direkt börjar, Wääääääääääääähöööööööö bla bla bajs. Jag gick bara fram och lyfta på han lite och skakade om honom så han blev glad fort och sa att han skulle få straff. Tänkte inte sätta mig ner som många på huk o ba "naaw lille söte gick det braa ååh aaw"
När jag hade bara kommit han nära och visat med kroppspråk att det här va faktiskt inte så farligt. Då helt plötsligt vart alla tårat borta och han fick ett stort leende igen.
Bara för man gav något bra.
Det tycker jag är så sjukt töntigt att många svenska barn är så.
Blir dom ledsna, så typ ger man dom lite godis, lr så, så blir allt bra igen.
Fan dom ska kunna sluta larva sig och sluta fjantgråta utan att få något!!!! Men det här att "ge något" är bara dumt.
Ungen som skiter i. Minen dom får av att mamma lr pappan säkert har för arg ton. Det ska man inte ha. Då känner man sig inte respekterad!!!
Minen av att ungen börjar fokusera på något annat. Hade det gjort så ont så hade man inte kunnat det.....
När det börjat närma sig slutet och ungen är helt inne i vad man gör.
Jag satt barnvakt länge hos en familj ofta förut. En kille på 4 och en tjej på 6. Sånna svinungar. Bortskämda til 100 %.
Mamma var snygg och hade precis separerat från sin man för han hade varit otrogen med en kund på jobbet. Han är tandläkare. Haha. Hon hade kommit på dom ha sex på hans jobb. Det här berättade hon för mig. Varför gör hon det?.
Har hon inga vänner?..
Hon berättade även massor om killar som mailar henne och vill träffas. Jag tyckte det blev väldigt obekvämt. Jag är inte där för att hjälpa henne, utan hennes barn....
Hennes dotter blev aldrig glad när jag hämtade henne från skolan, alla lärare kollade på mig som om jag skulle misshandla henne. Bara för hon aldrig kunde visa lite tänder och vara glad när jag skulle hämta henne.
Jag skulle bära ALLA hennes kläder och väskor, + mina egna.
Hon är väll van vid en mamma som alltid tar allting.
Jag minns inget annat än att jag alltid fick bära mina egna saker från skola och dagis...
Det man vill ju? Se stor ut och gå med väska med sina prylar. Även om det bara är pennor i.
Men hon lastade på mig med allt. Viisst accepterade jag det. Men sen när vi skulle hämta lilla killen från dagis blev det ännu jobbigare. Ännu fler onödiga tecklingar som skulle hem.. Ohhh.
Den yngre var mer självständig än hon iallfall. Inte lika störade och arg hela tiden.
Men han testade mig många gånger och satte sig på marken och skrek "bäääär miiiiiiiiiiiiiiiig. orkaar inte gåå huhubuubub:("
Börja grina.
När jag gjorde så som liten sket mamma alltid i mig för hon vet att jag kommer följa efter ändå haha.
Jag var väldigt självständig som liten. Alltid trevlig och glad mot alla. Sen lite cp också, brukade stå framför spegel och låtsas att jag hade tuttar. Tog händerna under tröjan och drog ut tröjan.. haha..
Men den här tjejen som är 6 år, hon var så elak hela tiden. Vad vill hon seriöst?
Jag lagar deras favvorätt och när jag säger det till henne säger hon "JAG HATAT DET BLÄ BLÄ BLÄ"
I början kände jag att ja får väll skita i det. Men det tog bara nån månad innan jag blev riktigt irriterad.
Dom fick inte äta vid tv:N
När jag hade lagat mat en gång och samtidigt hade ena foten på godisskpåket när lilla killen skull busa och försöka ta.
Så var jag påväg att gå till vardagsrummet med maten. Då stoppar lilla killen mig o säger " Mamma säger att vi inte för äta hääär"
Jag sa bara det skiter jag i, så gick dom efter mig och vi satt där. Satte på action och sket i deras my little ponny val.
Filmade t.o.m många gånger jag var där för att minnas hur förjävliga dom var mot mig.
Mamma brukade säga att hon kommer hem vid 12 ibland, då hade vi räknat ut hur mkt jag skulle få.
Sen kommer hon hem vid 7. Seriöst? Hade jag vetat det, då hade jag inte velat jobba den dagen kanske?
Det där är inte snällt.
Hon lämnade pengar för att lilla tjejen skulle gå ner o köpa mjölk. Hon fick inte köpa godis.
Klart hon kommer upp med händerna fulla av godis och inget kvitto för att jag skulle kunna byta.
Sen tar mamman penaar tillbaka från mig för det.... Hon skyllde på att det var ont om pengar hos alla den perioden haha. Låg konjukturen.
Men vafaaaaaaaaaan..
Jag sa upp mig bara där efter.
Då ville hon att jag skulle komma och äta lite julmat med dom som sista kvällen.
Hon sa "det skulle ungarna älska"
Lol madam asså. Du vill ha mig inte dina barn haha.
Jag satt länge och lekte med deras lego och jag kan verkligen roa mig med yngre. Men dom var så fruktansvärt bortskämda...
Så dåligt uppfostrade.
När en unge börjar gråta.
Man kan inte trösta dom på ett "gulligt sett" Då blir dom bara mer ledsna. Man lever sig in mer i det sorliga om någon börjar ha förståelse haha. Även om det inte ens gjorde ont..
Bara häromdagen när jag spelade bandy med tre random små killar så gjorde den ena lite illa sig och såklart direkt börjar, Wääääääääääääähöööööööö bla bla bajs. Jag gick bara fram och lyfta på han lite och skakade om honom så han blev glad fort och sa att han skulle få straff. Tänkte inte sätta mig ner som många på huk o ba "naaw lille söte gick det braa ååh aaw"
När jag hade bara kommit han nära och visat med kroppspråk att det här va faktiskt inte så farligt. Då helt plötsligt vart alla tårat borta och han fick ett stort leende igen.
Bara för man gav något bra.
Det tycker jag är så sjukt töntigt att många svenska barn är så.
Blir dom ledsna, så typ ger man dom lite godis, lr så, så blir allt bra igen.
Fan dom ska kunna sluta larva sig och sluta fjantgråta utan att få något!!!! Men det här att "ge något" är bara dumt.
Ungen som skiter i. Minen dom får av att mamma lr pappan säkert har för arg ton. Det ska man inte ha. Då känner man sig inte respekterad!!!
Minen av att ungen börjar fokusera på något annat. Hade det gjort så ont så hade man inte kunnat det.....
När det börjat närma sig slutet och ungen är helt inne i vad man gör.
Kommentarer
Trackback
