Framför honom började jag gråta
Rubriken har med sista händelsen att göra.
Mycket stavfel, ja vet! Jag skriver fort! ORKAR INTE FIXA DET!
Blir du förföljd? Va inte rädd.
Det finns så många sjuka människor, så många svin och idioter. Man ska inte vara rädd!
Man blir rädd, men visa det inte!
Jag blev en gång förföljd av en kille som skrämde mig väldigt mycket. Det ända man ska tänka är att han inte är farlig. Du kan vara minst lika farlig!
Han drog i mig och försökte ge mig minen som "jag försöker göra det som ett skämt så det inte ska se farligt ut"
Lite så man gör när man är extremt osäker på sig själv.
Det lugnade mig väldigt mycket. När han visade sin fega sida blev jag mer självsäker och vågade säga emot.
Att få någon efter sig är mer än läskigt, man får klump i halsen och vet inte vart man ska gå eller göra.
Därför är det alltid viktigt att aldrig gå hem en väg där man vet att man sällan möter på andra.
Gå alltid där du har sällskap.
Jag har ofta kör den att när jag möter en man eller kille på en mörk gata, brukar jag ta upp mobilen och låtsas att jag pratar med någon som är i närheten. Ibland har jag t.o.m ropat "ja haha ja ser dig!! Vänta där"
Men då kan man faila rätt hårt om personen kolla bak för att titta efter - det är pinsamt.
Forfarande viktigt att göra det bästa man kan. Om man blir rädd.
Nu är det säkert en riktigt klassisk grej att dom vet om det.
Många tänder säker på rädslan också. Men då behöver dom ett stort självförtroende för att våga ge sig på dig.
Det som inte är farligt men kan bli.
Ja tror många tjejer har varit med om killar som testat sig fram lite på att stöta på tjejer då dom egentligen inte borde.
Vem har inte varit med om killar på t-centralen mitt i natten som kommer fram, eller går efter dig och vill ha "efterfest"
Eller kommer dig så nära att du kan känna hans parfym.
Jag har sett många tjejer som låter dom här killarna komma dom så nära att det börjar taffsas och peta på tjejernas ben osv. När dom sitter där aspackade efter en utekväll och sminken bara rinner...
¨
Det ser så soligt ut. Att dom här killarna ens kan tända på det? Går det så dåligt för dom att de måste försöka få med sig hem två asfulla brudar som kappt vet vad som heter? Illa!
Man ska aldrig vara för kaxig mot sånna. Man vet aldrig hur dom kan reagera. Där gör jag ofta fel. Jag har en tendens att va ap kaxig. Det gör mig så irriterad när dom håller på. Jag tål det inte. Men jag jobbar på det varje gång att inte va för hård, mera rak på sak.
Han väckte mig och erbjöd sig att hjälpa mig hem.
Efter en utekväll en gång så satt jag på t-centralen och lutade mig neråt. Jag somnade. Nog det dummaste jag gjort.
Eller jag däckade som man nu säger. Men ne, ja somnade...
IALLAFALL så vaknade jag av att en kille i 20 års åldern väcker mig. Han tittar mig i ögonen och frågar om jag mår bra.
Då reser jag mig upp för att kolla på klockan. Jag hade väntat i 40 min på tåget. Han började prata med dig väldigt vänligt och ville hjälpa mig hem.
Jag sa till honom att det är en självklarhet att jag aldrig kommer åka hem med honom. Han sa att han har en syrra i min ålder och att han hade inte mått bra av att se henne så.
Jag tyckte han lät enormt snäll och omtänksam men ville ändå inte att han skulle göra mig sällskap.
Han väntade också på tåget. Men sen sa han vi kan åka bil! Då blev jag nästan arg på honom om han trodde att jag skulle åka med. Men då sa han, "vi åker taxi, jag betalar".
Då gick jag tillslut med på det. Vi gick upp mot gatan och tog en taxi. När vi åkte i bilen ville han ha mitt nummer för att få träffa mig igen. Jag kände att ger jag honom mitt nummer kanske han låter mig vara ikväll iallfall. Då ger jag honom lite hopp om att det kanske går att ses igen.
När vi hade kommit fram hem till mig så hoppade jag ut. Jag sa hej då och tackade för hjälpen. Han åkte vidare.
Sen messade han mig dagen efter och frågade om jag mådde bra osv. Helt sjukt vilken snäll person. Jag var mer en hundra på att han skulle hoppa ut ur bilen och vilja komma in med mig. Meer än hundra.
Det gjorde han inte.
Han fick mig verkligen att inse att man borde hjälpa folk. Jag kommer alltid hjälpa en person jag ser verkligen behöver det.
Sista.
För ett halvår sen ungefär så hade jag varit på fest i stan.
Jag skulle ta mig till slussen. Det gick inga bussar. Bussen jag hade tänkt ta väntade jag på i säkert 30 min på.
Tillslut kom den, men då fick jag reda på att den går inte till slussen, utan till t.centralen. Då hoppade jag av där och under resan på bussen fanns det bara en till, en svart man. Han såg snäll ut!
Men när vi stannade så sa han, behöver du hjäp till slussen? Han hade hört när jag pratade med busschaffören.
Jag sa att det va lungt men blev så arg att jag nästan började gråta.
Hoppade av bussen och började gå mot en anna busshållplats.
Mitt internet på mobilen fugerade inte så kunde inte kolla när en buss skulle komma. Klocka var runt 4 på morgonen. Dom ända som fanns runt om va två vakter, uteliggare och massa pundare som typ halvsov lite överallt. Jag hade knappt kläder på mig och trodde jag skulle frysa ihjäl.
Han svarta mannen såg att jag behövde hjälp när jag ställde mig mot busshållplatsen med en min av ångest.
Han kom fram och sa jag hjälper dig, vi frågar vakterna. Vi gick till två säkerhetsvakter och han frågade hur jag skulle kunna ta mig till slussen. Dom knappt svarade. Dom svarade fast väldigt otrevlig och inte alls hjälpsamt.
Dom visste inte och tyckte jag skulle tagit reda på det innan. JO TACK ÄCKELHUVVEN! Det vet jag också!
MEN HADE JAG FRÅGAT ER OM JAG VERKLIEN INTE HADE BEHÖVT ERAN HJÄLP?
Nu frågade iåf mannen åt mig men iallfall.
Sen tittade han på mig och sa kom vi går tillbaka dom är fan dumma i huvvet.
Vakterna var seriöst två mesar som bara längtade tills derad pass var över.
Så ohjälpsamma.
Det stod på busshållplatsen att det skulle komma en om 40 min. Han lämnade mig och sa vänta på bussen den kommer. Jag stod där ensam och vakterna hade gått. Väntade och väntade men ingen buss. Det kom andra bussar som jag frågade varende om den skulle mot slussen. Men ingen skulle dit.
En kille sa att jag kunde komma in och värma mig i bussen för att slippa stå ute och frysa.
Han frågade vad jag gjorde uppe så sent och ja berättade om hela kvällen.
Sen skulle han ge sig av för han slutade men han önskade mig lycka till.
Nu var den 20 min kvar.
Såg en pressbyrå som många stod vid så jag gick in där för värmens skull.
När jag kom in stod det två "turkar" utanför som började ragga på mig genom rutan.
Jag vinkade och visa att ja inte ville dom nått.
Dom visade upp sin cigg och ville bjuda men ja ignorera.
Sen var det dags att gå tillbaka mot busshållplatsen. När jag gick ut stoppade ena mig direkt och ville prata.
Jag försökte ignorera med dig gick inte när han följde efter mig till busshållplatsen sen.
Han stod framför mig, nästan för nära och frågade vart jag skulle o bla bla.
SEN TILLSLUT KOM EN BUSS. Jag trodde det va den så ja blev överlycklig.
Men när den kom så sa gubben på bussen att han har slutat för idag och att den där tabellen är fel.
Jag stod precis vid ingången av bussen med iskallkropp och en kåt kille precis utanför. Ja trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag sa inte mer än "Är du seriös" Men ledsna ögon. Jag kunde inte hålla det inne. Blev riktigt ledsen. Hoppade av bussen och gubben sa "föråt asså"
Bussen åkte och ja lutade mig mot hållplatsen och börjde gråta.
Killen ställer sig framför mig och försöker trösta. "Ja kan köra dig hem, ja lovar att inte göra dig illa, vad tror du om mig?" "ja tänker inte lämna dig såhär nu"
Jag tittade bara upp på honom och kollade honom i ögonen. Han sa hela tiden om och om "Låt mig köra dig hem"
Ja frågade honom flera ggr, "allvarligt, skulle du ¨åkt med en främmande person bara sådär" Samtidigt som jag grät.
Han försökte övertala och få mig med. + att han hade en kompis som va kvar vid pressbyrån som skulle med.
Jag var så ledsen och kunde verkligen inte lita på honom.
Men han gav sig inte. Ja sa till honom flera ggr att ja inte kände honom och att åka med två okända killar kan va det dummaste att göra. Då skrattade han bara åt mig och sa "men vad tror du vi ska göra?"
Då svarade jag fullt ärligt och sa "Vafan tror du, ni kan köra mig därbak om ni skulle vilja, fan vet ja??!!"
Den där kvällen va så hemsk och jag försökte samtidigt få tag i mina föräldrar. Men lyckades inte.
Jag bara stod och frös och hade den här desperata killen framför mig. Han kanske bara ville hjälpa mig. Men man ska aldrig åka med! Man ska bara inte!
Jag gick tillbaka till pressbyrån och stannade där i två timmar för att kunna ta mig hem.
Nästa dag vaknade jag och var sjuk. Det va värt att stå där och frysa istället för att åka med någon man inte känner. Vem vet vad som skulle kunnat hända om jag åkte med.
Mycket stavfel, ja vet! Jag skriver fort! ORKAR INTE FIXA DET!
Blir du förföljd? Va inte rädd.
Det finns så många sjuka människor, så många svin och idioter. Man ska inte vara rädd!
Man blir rädd, men visa det inte!
Jag blev en gång förföljd av en kille som skrämde mig väldigt mycket. Det ända man ska tänka är att han inte är farlig. Du kan vara minst lika farlig!
Han drog i mig och försökte ge mig minen som "jag försöker göra det som ett skämt så det inte ska se farligt ut"
Lite så man gör när man är extremt osäker på sig själv.
Det lugnade mig väldigt mycket. När han visade sin fega sida blev jag mer självsäker och vågade säga emot.
Att få någon efter sig är mer än läskigt, man får klump i halsen och vet inte vart man ska gå eller göra.
Därför är det alltid viktigt att aldrig gå hem en väg där man vet att man sällan möter på andra.
Gå alltid där du har sällskap.
Jag har ofta kör den att när jag möter en man eller kille på en mörk gata, brukar jag ta upp mobilen och låtsas att jag pratar med någon som är i närheten. Ibland har jag t.o.m ropat "ja haha ja ser dig!! Vänta där"
Men då kan man faila rätt hårt om personen kolla bak för att titta efter - det är pinsamt.
Forfarande viktigt att göra det bästa man kan. Om man blir rädd.
Nu är det säkert en riktigt klassisk grej att dom vet om det.
Många tänder säker på rädslan också. Men då behöver dom ett stort självförtroende för att våga ge sig på dig.
Det som inte är farligt men kan bli.
Ja tror många tjejer har varit med om killar som testat sig fram lite på att stöta på tjejer då dom egentligen inte borde.
Vem har inte varit med om killar på t-centralen mitt i natten som kommer fram, eller går efter dig och vill ha "efterfest"
Eller kommer dig så nära att du kan känna hans parfym.
Jag har sett många tjejer som låter dom här killarna komma dom så nära att det börjar taffsas och peta på tjejernas ben osv. När dom sitter där aspackade efter en utekväll och sminken bara rinner...
¨
Det ser så soligt ut. Att dom här killarna ens kan tända på det? Går det så dåligt för dom att de måste försöka få med sig hem två asfulla brudar som kappt vet vad som heter? Illa!
Man ska aldrig vara för kaxig mot sånna. Man vet aldrig hur dom kan reagera. Där gör jag ofta fel. Jag har en tendens att va ap kaxig. Det gör mig så irriterad när dom håller på. Jag tål det inte. Men jag jobbar på det varje gång att inte va för hård, mera rak på sak.
Han väckte mig och erbjöd sig att hjälpa mig hem.
Efter en utekväll en gång så satt jag på t-centralen och lutade mig neråt. Jag somnade. Nog det dummaste jag gjort.
Eller jag däckade som man nu säger. Men ne, ja somnade...
IALLAFALL så vaknade jag av att en kille i 20 års åldern väcker mig. Han tittar mig i ögonen och frågar om jag mår bra.
Då reser jag mig upp för att kolla på klockan. Jag hade väntat i 40 min på tåget. Han började prata med dig väldigt vänligt och ville hjälpa mig hem.
Jag sa till honom att det är en självklarhet att jag aldrig kommer åka hem med honom. Han sa att han har en syrra i min ålder och att han hade inte mått bra av att se henne så.
Jag tyckte han lät enormt snäll och omtänksam men ville ändå inte att han skulle göra mig sällskap.
Han väntade också på tåget. Men sen sa han vi kan åka bil! Då blev jag nästan arg på honom om han trodde att jag skulle åka med. Men då sa han, "vi åker taxi, jag betalar".
Då gick jag tillslut med på det. Vi gick upp mot gatan och tog en taxi. När vi åkte i bilen ville han ha mitt nummer för att få träffa mig igen. Jag kände att ger jag honom mitt nummer kanske han låter mig vara ikväll iallfall. Då ger jag honom lite hopp om att det kanske går att ses igen.
När vi hade kommit fram hem till mig så hoppade jag ut. Jag sa hej då och tackade för hjälpen. Han åkte vidare.
Sen messade han mig dagen efter och frågade om jag mådde bra osv. Helt sjukt vilken snäll person. Jag var mer en hundra på att han skulle hoppa ut ur bilen och vilja komma in med mig. Meer än hundra.
Det gjorde han inte.
Han fick mig verkligen att inse att man borde hjälpa folk. Jag kommer alltid hjälpa en person jag ser verkligen behöver det.
Sista.
För ett halvår sen ungefär så hade jag varit på fest i stan.
Jag skulle ta mig till slussen. Det gick inga bussar. Bussen jag hade tänkt ta väntade jag på i säkert 30 min på.
Tillslut kom den, men då fick jag reda på att den går inte till slussen, utan till t.centralen. Då hoppade jag av där och under resan på bussen fanns det bara en till, en svart man. Han såg snäll ut!
Men när vi stannade så sa han, behöver du hjäp till slussen? Han hade hört när jag pratade med busschaffören.
Jag sa att det va lungt men blev så arg att jag nästan började gråta.
Hoppade av bussen och började gå mot en anna busshållplats.
Mitt internet på mobilen fugerade inte så kunde inte kolla när en buss skulle komma. Klocka var runt 4 på morgonen. Dom ända som fanns runt om va två vakter, uteliggare och massa pundare som typ halvsov lite överallt. Jag hade knappt kläder på mig och trodde jag skulle frysa ihjäl.
Han svarta mannen såg att jag behövde hjälp när jag ställde mig mot busshållplatsen med en min av ångest.
Han kom fram och sa jag hjälper dig, vi frågar vakterna. Vi gick till två säkerhetsvakter och han frågade hur jag skulle kunna ta mig till slussen. Dom knappt svarade. Dom svarade fast väldigt otrevlig och inte alls hjälpsamt.
Dom visste inte och tyckte jag skulle tagit reda på det innan. JO TACK ÄCKELHUVVEN! Det vet jag också!
MEN HADE JAG FRÅGAT ER OM JAG VERKLIEN INTE HADE BEHÖVT ERAN HJÄLP?
Nu frågade iåf mannen åt mig men iallfall.
Sen tittade han på mig och sa kom vi går tillbaka dom är fan dumma i huvvet.
Vakterna var seriöst två mesar som bara längtade tills derad pass var över.
Så ohjälpsamma.
Det stod på busshållplatsen att det skulle komma en om 40 min. Han lämnade mig och sa vänta på bussen den kommer. Jag stod där ensam och vakterna hade gått. Väntade och väntade men ingen buss. Det kom andra bussar som jag frågade varende om den skulle mot slussen. Men ingen skulle dit.
En kille sa att jag kunde komma in och värma mig i bussen för att slippa stå ute och frysa.
Han frågade vad jag gjorde uppe så sent och ja berättade om hela kvällen.
Sen skulle han ge sig av för han slutade men han önskade mig lycka till.
Nu var den 20 min kvar.
Såg en pressbyrå som många stod vid så jag gick in där för värmens skull.
När jag kom in stod det två "turkar" utanför som började ragga på mig genom rutan.
Jag vinkade och visa att ja inte ville dom nått.
Dom visade upp sin cigg och ville bjuda men ja ignorera.
Sen var det dags att gå tillbaka mot busshållplatsen. När jag gick ut stoppade ena mig direkt och ville prata.
Jag försökte ignorera med dig gick inte när han följde efter mig till busshållplatsen sen.
Han stod framför mig, nästan för nära och frågade vart jag skulle o bla bla.
SEN TILLSLUT KOM EN BUSS. Jag trodde det va den så ja blev överlycklig.
Men när den kom så sa gubben på bussen att han har slutat för idag och att den där tabellen är fel.
Jag stod precis vid ingången av bussen med iskallkropp och en kåt kille precis utanför. Ja trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag sa inte mer än "Är du seriös" Men ledsna ögon. Jag kunde inte hålla det inne. Blev riktigt ledsen. Hoppade av bussen och gubben sa "föråt asså"
Bussen åkte och ja lutade mig mot hållplatsen och börjde gråta.
Killen ställer sig framför mig och försöker trösta. "Ja kan köra dig hem, ja lovar att inte göra dig illa, vad tror du om mig?" "ja tänker inte lämna dig såhär nu"
Jag tittade bara upp på honom och kollade honom i ögonen. Han sa hela tiden om och om "Låt mig köra dig hem"
Ja frågade honom flera ggr, "allvarligt, skulle du ¨åkt med en främmande person bara sådär" Samtidigt som jag grät.
Han försökte övertala och få mig med. + att han hade en kompis som va kvar vid pressbyrån som skulle med.
Jag var så ledsen och kunde verkligen inte lita på honom.
Men han gav sig inte. Ja sa till honom flera ggr att ja inte kände honom och att åka med två okända killar kan va det dummaste att göra. Då skrattade han bara åt mig och sa "men vad tror du vi ska göra?"
Då svarade jag fullt ärligt och sa "Vafan tror du, ni kan köra mig därbak om ni skulle vilja, fan vet ja??!!"
Den där kvällen va så hemsk och jag försökte samtidigt få tag i mina föräldrar. Men lyckades inte.
Jag bara stod och frös och hade den här desperata killen framför mig. Han kanske bara ville hjälpa mig. Men man ska aldrig åka med! Man ska bara inte!
Jag gick tillbaka till pressbyrån och stannade där i två timmar för att kunna ta mig hem.
Nästa dag vaknade jag och var sjuk. Det va värt att stå där och frysa istället för att åka med någon man inte känner. Vem vet vad som skulle kunnat hända om jag åkte med.
Kommentarer
Trackback
